Liten person gråter. Det är jag. 

Det är metabolismvecka. I timmar har jag tittat på pilar som går tvärs genom membran och runt i organeller jag aldrig hört om, inte förstår jag någonting bättre. Jag har inga barndomsminnen kvar. Det är bara enzymer och cyklar och tredubbla suffix.

En överläkare med tysk brytning plöjer genom malat-aspartatshutteln i 260. Hur är det meningen att något av det här ska fastna?

Eftersom min hjärna lagrar kunskap som ett läckande såll tänkte jag iallafall att det kan vara en bra idé att köra en snabb genomgång av det viktigaste. Igen. För kanske sitter det någon T8 med skakande fingrar och har ångest för att det enda den använder citronsyra till längre är Coq au vin. Kanske ligger det en T1a i fosterställning och tänker att det här med högskolestudier nog inte var rätt. Att det kanske vore bättre att bara bli yrkesfiskare på Färöarna istället. Kanske. 

Men gör inte det! Känn ingen sorg. Var inte rädda. Vi kommer att lösa det här.

Metabolism 101 i PBL-format. Det viktigaste:

1.

Det är måndag morgon. Dina lakan är marinerade i bakfyllesvett och angst. Det står en halväten skål med stelnade snabbnudlar bredvid datorn och på golvet ligger kläderna från söndags morgon. De luktar parfym och utspilld öl och rök. Om tjugo minuter är det PBL. Du har inte gjort en matlåda. Herregud, du har ett halv kilo ris och ett utgånget paket mjölk i kylen. Din kropp puttrar omkring på dieselångorna från Kajplats 45-kronorsdrinkar. Du kan mobilisera kanske två tankar i skallen, resten är bara snurr och en stark känsla av att jorden rämnar under fötterna på dig. 

Lösning: Snus och kaffe. Tar man med en egen kopp bjuder BMC på billigare kaffe och medans ännu ett hjärtskärande livsöde presenteras i något av grupprummen pluggar nikotinet igen alla dina hungerkänslor. Du tänker snabbt satan, skakar så mycket att ingen ser vad du ritar på whiteboarden och pratar så fort att tutorn måste börja massera tinningarna tio minuter in, men det spelar ingen roll. För du är på gång. Dina neuroner har skrubbats rena med läkarsprit och du känner hur du går från klarhet till klarhet. Dina PBL-kompisar får inte en syl i vädret. De ler medlidsamt och slänger en blick på klockan medans du med stora gester och en slutledningsförmåga du inte upplevt sedan du lånade din polares ADHD-medicin i nian bränner genom hela kursplanen inom loppet av trettiofem minuter. Du har sett gud. Du har varit nere för räkning men nu är du uppe igen. Dina celler meckar nikotin och koffein och ångest till rent raketbränsle och elektrontransportkedjorna i din kropp pumpar energi i mängder som får Ringhals att blekna. Du tronar ovanför resten av mänskligheten. Och ramlar inte ner på markens förens vid 10.30 då nikokicken avtar. Du uppfattar ingenting av feedbacksamtalet. Säkert bara bra saker.

2.

Du ramlar in kvart över tre. River upp kylen och svajar lite i den behagliga vindpusten. Du har ett halvt lock sofiero och ett paket tomatpuré på din hylla. Allt du vill ha är något fett och flottigt och dött men tindermatchen du dejtar är vegan och på ren jävla impuls nickade du och sa ”jag med” när hen berättade. Det finns ingenting gott att fyllekäka som är veganskt tänker du buttert.

Lösning: Riskakor! Eftersom du i din jakt på ligg har övergett både döda och levande djur får du inte köpa de med ostsmak, men de finns med chiafrön och havssalt. Du rotar i din grannes låda och hittar ett paket. Och häng med nu, för jag vet att det låter torftigt, men det blir bättre. Du tar ett gäng riskakor, kanske fem, också brer du brutalt mycket flora på var och en, och sedan, PÅ smöret, jordnötssmör. Det finns alltid någon som lagar för mycket portionenundertian som sitter på en arsenal av jordnötssmör. Sedan staplar du riskakorna på varandra tills du får ett torn av ris, salt och vegetabiliskt fett. Du våldar in din skapelse i munnen och känner knastret överrösta ringandet i öronen. Livet är under kontroll igen. Du har inte svikit din tinderdejt. Någon kossa slipper lida. Och din mage knorrar uppskattande. Mums. 

3.

Det är fredag den 22a. Alla du känner ska ut och hoppa sönder korriodorsbord på någon nation ni egentligen är portade ifrån. Men när du febrilt skakar mobilen och hoppas att det ska finnas mer pengar på kontot än det gjorde för en kvart sedan är du fortfarande lika utblottad. Djupa andetag. Susanne på CSN vill trots dina ilskna mail inte skicka dina pengar tidigare än hon brukar. Du funderar på vad du ska göra. Din polare som läser ekonomi och bor i en bostadsrätt på Södra Esplanaden tittar oförstående på dig när du berättar. ”Men vadå, ta bara från sparkontot då?”. Du gnisslar tänder och överväger att gå med i Smålands men kommer snart på bättre tankar. Det finns ju faktiskt en lösning. 

Lösning: Jobba nation! Du hör av dig till en barförman som bjuder in dig till en festlokal med klistriga golv och tre barer. Klockan 23.30 går du av ditt pass med två knäckebröd och en avslagen cola light i magen. Du får en vodka redbull som tack och när du dammar den spinner hjärtat som en Formel 1 -bil från förra seklet. Det är en slägga mot ditt stackars outvecklade konsekvenstänk och snart finns det bara varma, mjuka tankar kvar i huvudet. Du ser dubbelt innan du ens hunnit kränga av dig pikétröjan. Du ger dig ut i mörkret och ringer dina kompisar. De vrålar en portkod i örat på dig. Fingrarna kliar efter takplattor att riva ner. Stämbanden kvider av längtan efter Stad i ljus. Du. Är. Oövervinnlig. 

Lycka till!

Detta är en text av Nathan Hassler som nyligen genomfört metabolismveckorna i T1 på läkarprogrammet.