Fängslad av Karlskrona – Första intycket på KLIN

Jag går T6 och har precis kommit ut på praktik. Jag vet inte hur det är med er som läser lägre terminer på läkarprogrammet, men jag hade iallafall ingen koll på vad detta skulle innebära. Den gedigna erfarenheten av fem dagar på vårdcentral under de senaste terminerna gav mig inte mer vägledning. Var skulle jag hamna? Hur skulle det vara på ett sjukhus, där alla per definition är väldigt sjuka? Och vad fyller jag som student för funktion, som fortfarande ängsligt repeterar läkarens två kort för att behärska de sociala skillsen?

Först och främst: placeringen. Alla (med reservation för att detta kan ändras till nya läkarprogrammet) utlokaliseras till sjukhus i Skåne och angränsande regioner i fyra veckor. Här är premisserna: om du söker och hamnar inom Skåne får du pendla och betala resan själv. MEN om du hamnar utanför Skåne, i Halmstad, Växjö eller Karlskrona m.fl. får du boende helt gratis! Först ingick även fyra betalda tur och returresor, men någon reagerade väl på att det var grovt orättvist mot Skånepraktikanterna och drog in detta i retrospekt (som när de införde kvinnlig successionsordning EFTER att Carl-Philip varit kronprins ett år). Det är ändå väldigt nice att få boende och jag vill särskilt slå ett slag för staden där jag blivit placerad – Karlskrona!

Gallerfönster från fängelsetiden

Jag och mina medpraktikanter huseras i Kronohäktet på en ö nära Karlskrona centrum. Hela staden är extremt pompös och det syns att den var tänkt att bli huvudstad en gång i tiden. Vårt vandrarhem är ett gammalt häkte, där många nog slitit sitt hår i förtvivlan men nu är det rent och fräscht. Vi har ett gemensamt kök, så det liknar helt enkelt världens största och mest inbrottssäkra korridor!

När man tittar ut ur gallret på morgonen ser man solen gå upp över ett gnistrande hav och den orangea Aspöfärjan åka sin sedvanliga rutt. Det ligger en badplats bara några meter från häktet och kanske skulle man gå ned och ta ett avslappnande morgondopp innan staden vaknar… INTE EN CHANS, morgonmötet börjar 07:30 och då ska man vara ombytt så det är nog redan för sent att ens äta frukost. Blekingesjukhuset ligger som en grå bautasten (rätt likt SUS Lund) uppe på en höjd fyra km in i landet. Region Blekinges slogan ”för att livet är viktigt” hade kunnat bytas ut mot ”för att tiden är viktig”, för morgonmötet med alla läkare drar igång på sekunden och sen börjar dagen.

Badplats i närheten av häktet

Så vad är vår roll som hierarkins slamkrypare, under-underläkare utan befogenheter? Jo det beror till stor del på vilken handledare du får och vilken handledare som handleder din handledare. Om du har tur och visar framfötterna får du uppgifter som att skriva eller diktera diverse anteckningar, remisser, kanske undersöka patienter eller ronda själv. Andra gånger är man en dövstum åskådare.

Trots stunder av total passivitet får man verkligen en nine to five-känsla på klin. Kanske är det just jobba, sova, repeat som är den färdighet som kursledningen vill att man ska lära sig på T6? Det enda som piggar upp ekorrvardagen är de märkvärdiga saker och absurda situationer som kan uppstå på ”jobbet”. Ta min första vecka som exempel. Jag fick elkonvertera (defibrillera med svagare ström) två personer första dagen! Det var bara ”nu trycker du på den knappen” och några vift mot defibrillatorn och vips så hade jag korrigerat en människas hjärtrytm! Nästa dag fick en patient en stroke mitt under en konversation med mig. Vad det säger om min personlighet kan man undra, men det blev iallafall ett stort pådrag och räddningsinsatser som jag sent kommer glömma.

Man kan sova gott om natten när denna håller vakt

Ännu mer militarism: Kungen firades på sin 50-årsdag (på tronen)

Så, denna korta introduktion till klin närmar sig sitt slut. Jag har bara skrapat på ytan av vad det är att jobba på ett sjukhus, men än så länge kan jag säga att det är stimulerande, frustrerande och ibland obehagligt och läskigt. Till skillnad från servicejobb kan man dock konstatera att ”kunderna” har det avsevärt sämre än personalen. Medan vi är här för att ”livet är viktigt” är de här för att deras hjärta är sviktigt. Om man som student och kommande läkare kan hjälpa en sådan person lite grann så är det nog värt mödan.