Varför gör dom på detta viset?

Jag tänker på den där dikten av Fröding. Den med kaptenen och sjömannen som ramlat i vattnet. ”Ännu kan en lina den arme nå!”. Fast här och nu handlar det om ett bord. Det är smutsvitt och runt och bågnar under vikten från tre studsande studenter. Det mesta som sker i Lund, att det en gång i veckan skrivs olika ordvitsar på tema ärta och … Fortsätt läsa Varför gör dom på detta viset?

The Surprising Effects of Wise Words and Hyper-Reflection on an Insecure Student

First term medical students have been having a whale of a time with the intense, scheduled reflection sessions during the last couple of weeks. At first I (coming from the UK where reflection is not our strongest area) thought it was ridiculous! Honestly, two ten-minute reflections with your tutor, one twenty-minute session with another tutor, a self-reflection essay, a feedback form, and a daylong seminar, … Fortsätt läsa The Surprising Effects of Wise Words and Hyper-Reflection on an Insecure Student

Alla vägar leder till uppropet

17 timmar i Lundagård (med omnejd). Uppropet till Katastrofal-Karnevalen: ett event som inte kan ha undgått en enda student i Lund. Enligt den officiella hemsidan började kön till den förra karnevalen 2018 formas klockan 20 dagen innan, men som vi alla vet har ~the pandemic~ gjort alla tusen gånger kåtare på minsta event där man får umgås utan att ha Zoom som ett tredje hjul. … Fortsätt läsa Alla vägar leder till uppropet

Lunds smultronställen

Bänken vid SOL På det nordvästra hörnet av SOL står en bänk omgärdad av högtalare. Den ser inte mycket ut för världen, osar mer statsfinansierad öststatskonst än smultronställe, men det döljer sig mer under de skabbiga plankorna än man först anar. Sätter man sig på bänken börjar det nämligen mässas. Tyst, knappt hörbart, viskar högtalarna små besvärjelser ut över stenläggningen. Medan professorsporscharna glider förbi på … Fortsätt läsa Lunds smultronställen

Att vara lite dum och kär

Att bli kär anses vara en fruktansvärt viktig del av att bli vuxen, åtminstone om man frågar Nora 7 år gammal. Som 7-åring hade jag generellt väldigt svårt att stanna upp och njuta av mitt lilla liv som kunde ha gått ut på att äta maskar rakt ifrån sandlådans botten, eller byta Pokémon-kort som lite mer civiliserade andraklassare. I stället utsatte jag mig för något … Fortsätt läsa Att vara lite dum och kär