bal på borgen

Vad är väl en bal på borgen? De som var där kommer knappast ihåg. De som stannade hemma har bara hört viskningarna. Fear not! Här får ni uppleva det igen, alternativt läsa och sörja (eller glädjas över) att ni missade det. Sonden grävde fram guldspaden ur förrådet och dammade av sina bästa wallraffar-frackar för att ta sig en titt inför AF-borgens murar.  Baldagen som marskalk … Fortsätt läsa bal på borgen

Jag är bakfull

Fulla jag är en odåga. Fast det förstår man ju aldrig förrän efteråt, förstås. I den soliga söndagsmorgonens avgrundsdjupa ångestgrop sitter man med pannan i handflatorna och låter det slå en, ett minnesfragment i taget. Någon särskilt jobbig del rullar på insidan ögonlocken om och om igen. Som hjärnan vore en upphakad projektor. ”Håller han aldrig käften”, grinar jag för mig själv, åt mig själv. … Fortsätt läsa Jag är bakfull

Liten person gråter

Liten person gråter. Det är jag.  Det är metabolismvecka. I timmar har jag tittat på pilar som går tvärs genom membran och runt i organeller jag aldrig hört om, inte förstår jag någonting bättre. Jag har inga barndomsminnen kvar. Det är bara enzymer och cyklar och tredubbla suffix. En överläkare med tysk brytning plöjer genom malat-aspartatshutteln i 260. Hur är det meningen att något av … Fortsätt läsa Liten person gråter