Slutet av månaden, slutet av veckan. Nästa utbetalning av CSN närmar sig, det börjar eka tomt i plånboken; siffrorna i bankappen rör sig stadigt ner mot noll. Med andra ord: folk börjar lida av den vid denna tidpunkt på månaden brett etablerade studenthälsosjukdomen “personlig lågkonjunktur”. Därför har vi valt att sondera studenternas lunchlådor en Fredag som denna. Hur yttrar sig personlig lågkonjunktur i studenternas matlådor?

Långkonjunkturs-Kalle

K: Jag ska äta falafel. Jag har inte gjort några matlådor.

A avbryter: Är det para knas?

*skratt*

K: Och det är väldigt dåligt på kontot, personlig lågkonjunktur såhär i slutet av månaden. 

T: Så vart ska du införskaffa dig falafeln?

K: Jag ska till vänthallen, för det är billigast. 

*smile*

Det visar sig att matlådebristen även beror på avsaknad av tid för matlagning. Orimligt. Vi har inte så mycket att göra. 

Såhär glad kan man vara mellan PBL och falafel

Johannes bortglömda kycklinggryta

Vi ramlade in i Johannes som planerade att äta sin tidigare, i BMCs mikrorum, glömda matlåda. Han kunde inte riktigt svara på när han under veckan lämnade den i kylen. 

J: Det är ett riktigt scoop om den är borta nu… 

Spänningen studsade mellan väggarna, utöver alla mikrovågor och en inte så subtil närvaro av tentapluggande LTH-studenter.

J: Den är kvar!

T: Är det kyckling i?

Johannes nickar. 

J: Och så hällde Frank ärtor i, vilket jag inte ville först, men nu måste jag äta dem. Men det funkar ändå…

Spänningens kylskåp i bakgrunden

Jag hade svårt att avgöra om han var uppgiven eller glad när han begav sig mot apberget, med förvisso ej stulen, men motvilligt ärt-kryddad matlåda. 

Frank (Johannes roommate)

Precis efteråt var Frank på väg ut ur BMC och vi behövde naturligtvis konfrontera honom om ärt-incidenten. 

T: Har du någon kommentar om att du slängde ärtor i Johannes kycklinggryta mot hans vilja?

F: Han tycker att det ser ut som att det blir barnmat med ärtor på. Och jag tänker att man behöver lite grönsaker. Han ville slänga i spenat, vilket, ah det är fine, men vi hade redan haft spenat i vår förra gryta. Så jag tänkte att vi kan mixa upp det med lite ärtor. 

Utöver kloka ord om näring (som vi för övrigt inte vill tänka på med två metabolism veckor bakom oss) avslöjar Frank fler detaljer om rumskamraternas matlagnings-kemi. 

F: (Apropå ärtorna) Men han får fan ta det asså. Jag stekte kycklingen, så det är inte hans kycklinggryta. Det är ett gemensamt arbete. 

*skratt*

Är det en framtida ärtmästare vi stött på?

Tilläggskommentar:

Vi såg honom inte äta lunch på BMC. Möjligtvis lider även han av personlig lågkonjunktur. 

Emmas farliga-korvtacos

Vid ett av borden ovanför trappan sitter Emma med två små, fint inslagna paket. Har hon misstagit den 18:e oktober med jul? Förståeligt, med tanke på att man efter all julklappshandel, liksom nu, inte lever som Krösus Sork. 

E: Jag äter en falukorvsmacka. 

Hon öppnar ett av paketen och visar skrattande ett knyte med en korv som påminner om Pac-Man. Jag frågar hur maträtten uppkommit. 

E: Jag hade falukorv i kylen som jag behövde bli av med. Det är också tacobröd. Och ägg. Och ketchup.

Jag finner inga ord. Men Emma har ätit det innan och ger det en 4:a på en skala mellan 1 och 7. 

Pac-Man-Mackan

Benjamins linsgryta och utsvävningar om Jakob

Benjamin håller i en, efter 6 minuters micrande, fortfarande kall linsgryta. 

T: Vad är den perfekta linsgryta-ekvationen? Hur många kan man äta om dagen?

B: En om dagen. Lite som med äpplen. En linsgryta om dagen håller doktorn borta. 

Medan han byter mikro frågar jag om hans bästa student-mattips. 

B: Våga lägg lite tid och pengar på maten, typ gör lite flygande Jakob eller något spännande. Men det är ganska dyrt, och tar ganska lång tid att laga, och någon gång lägger hjärtat av. För det är mycket grädde i det där. Mycket mycket grädde. 

Två minuter senare överger han uppvärmningsförsöket och nöjer sig med en halvljummen linsgryta. Kanske uppvisar han den personliga lågkonjunkturen i sitt esse. Drömmar om mättade fetter, bacon och grädde ersätts av en semi-kall linsgryta. Eller så vill han bara minimera uppbyggnad av kranskärlsförkalkningar. 

Linsgryta på kokosmjölk. Klassiker.

Oscar, den anonyma gourmanden från T1

I mikrorummet på första våningen stöter vi på Oscar, som utöver att exponera sitt namn, väljer att vara anonym (Hej jag heter Jonas och vill vara anonym).

A: Vad har du med dig i matlådan idag?

O: Fullkornsspaghetti, köttfärssås och ärtblandning!

A: Låter gott! Är det en ekonomiskt anpassad matlåda, skulle du säga?

O: Ja absolut, allting kommer från konserv. Och ärtorna kommer från frysen…

A: Skulle man kunna säga att du lider av personlig lågkonjunktur, finns det en korrelation mellan matlådans innehåll och flos-statusen på kontot?

O: Det finns en mycket stark korrelation, om man säger så

På frågan om det såg bättre ut i början av månaden svarar Oscar: nej, det såg likadant ut. 

Vi kanske får ta och revidera Oscars titel som gourmand lite grann. 

A: Vad var det då som orsakade den ekonomiska krisen redan i början av månaden?

O: Ja…frack, hyra. Såna grejer. 

Oscar verkar trots allt ha sina prioriteringar rätt. Frack, därefter hyra, därefter mat; mycket studentikost. Men så förvånad är man väl ändå inte? En stundande Corbal kallar för vissa prioriteringar. Jag menar, vad vore en bal utan frack?

Oscars eminenta matlåda. Vill man annat än att hugga in? Ja, det vill man faktiskt. 

Ja, Sonden har sonderat, Apberget har serverat. Vad vore väl en långkonjunkturs-fredag utan tvivelaktiga korvtacos, falafel på vänthallen och frysta ärtor. Något man utan tvekan kan konstatera är att det ändå råder en viss matlagningsfantasi bland studenterna på Forum. Låt oss alla nu hoppas att maten på Corbalen iallafall blir lite bättre, och att månadsskiftet kan råda bot på åtminstone några av de upptäckta smittofallen av personlig lågkonjunktur. 

Tilda & Anton out.