Höstmörkret närmar sig, klockorna förskjuts och regnet faller i ständiga skurar. Somliga hävdar att det finns en mysfaktor. Kanske det kanske men en stark, ej empiriskt bevisad, majoritet tycker annorlunda. Hur tar man sig då igenom mörkret; jo längtan, längtan till bättre tider, till julen. Det kan tyckas tidigt att utreda redan nu, men icke, den knackar redan på dörren, eller väntar snarare i trappuppgången men snart står den där, i den vidöppna dörrkarmen. Frågan som utreddes idag; när går man för att öppna och låsa upp dörren, när börjar man tjuva lite och släppa in julens toner, vad är socialt acceptabelt? Vi undrade, forum svarade!

Jag smyger runt som en hök utanför mikrorummet på andra våningen och stöter på ett gäng T4or som blir irriterade när jag stör deras heliga interPBLrast, utan skam frågar jag om de har börjat lyssna på julmusik ännu, nästan som i bemärkelsen att de är sena på bollen? 

Det är ett rungande nej! Men det haglar bud om när man får börja, vissa säger 1a november, andra säger mitten på november, vissa vägrar göra det innan advent.

Ossian kommentar: “Inte nu, eller jag hade inte gjort det iallafall”. Efter en lång fundering säger han: “Hela november är ändå acceptabelt, men innan november dras strecket”. 

Ossians jultips! Fotograf: Felix Lindblad

Vi börjar sväva iväg på julkalendrar vilket nästan är ett djupare hav än julmusiken i sig, det finns tydligen någon slags B escaperoom julkalender som ska va bra, testa den vetja. Annars verkar det ändå landa i att lego- och chokladkalendern hamnar i topp, två klassiker.

En viss L hänger fortfarande kvar i tankegångarna från tidigare och utbrister: “Första advent! Första december kan vara okej, beror på vilken som kalenderläggs först”. Hårda bud kan jag tycka från min högst personliga åskådarroll. 

När jag försöker säga hejdå vill Ossian tipsa om sin bästa jullåt; “Nov isch goood” eller något i den stilen, jag fattar inte vad han säger och han fattar inte att jag inte förstår. Stel som jag är försöker jag skratta bort det och lämnar det osagt med en skev översättning. När jag nu skriver detta får jag stå mitt kast. Hett tips från coachen iallafall, om man tröttnar på det vanliga utbudet. Men lite oroad blir jag ändå, julmusiken ska väl knappast va något annat än densamma som den alltid är. 

Jag kommer ingen vart, jag blir kvar och pratar julmusik hela lunchen och inser att jag måste utreda detta vidare men forum är tomt, lunchen är slut. Kvick som man är hinner jag knycka två förbipasserande på sin väg genom forum, stackars människor, men där stod jag, sonden behövde sondera. 

Jag undrar: Niklas och Isa tänker en stund och svarar:

Isa: “Nämen första december eller första advent, första november är lite för tidigt”. 

Niklas har en mer liberal tolkning: “Så länge vi har gjort entré på årshalva nummer två så är det lugnt, juli kan ju iochförsig vara lite tidigt men någonstans i augusti behöver inte va fel.” Nu skiner jag upp, jag blir nästan lite orolig men samtidigt glad, äntligen någon som jobbar på mina våglängder.

Niklas och Isa. Fotograf: Felix Lindblad

Förbipasserande T6or instämmer med Isa: “Absolut inte tidigare än första advent eller första december!” Samtidigt passar de på att smyga in lite låttips, tydligen ska norsk julmusik vara mysig, jag frågar varför? “De är lite gladare norrmännen, lite mysigare, bra känsla i tonerna.” 

Men ska sägas är att någon börjar nynna på All I Want For Christmas Is You och hävdar att Mariah Carey är bra. På den fronten vet jag inte om man kan göra annat än att hålla med även fast det verkligen inte är vad jag vill höra när det gäller julmusik. Man kanske ska vänta till december trots allt.

Isa börjar istället sjunga på Fairytale of New York och då känner jag mig hemma, nöjd med dagens påfrestningar och helt säker på min sak. Det är aldrig för tidigt med julmusik. ”Det går fort i hockey”, som en vis någon en gång sa. Kanske kan vissa låtar vara socialt acceptabla och tränga sig in även i novembermörkret, eller varför inte i augusti. Men Mariah Carey sparar jag ändå till första advent, där står jag orubblig. 

Jag börjar avlägsna mig och valsa hemåt, med en viss Fairytale i lurarna. 

En uppmuntrande, perspektivingivande och smått skräckinjagande sondering genomförd, jag tackar för mig! 

// Filosoferande Fenomenet Felix