Jag ska berätta om en stol. Men först, lite humble bragging. En gång, för inte alltför många år sedan, sa jag 73. En vän till mig sa också 73. Vi spelade odds, en lek där vuxna människor med gott omdöme tvingas genomföra en på förhand överenskommen gärning om de säger samma tal. Detta efter en stämningsfull nedräkning. Vad sagd vän hade lovat att göra är varken ihågkommet eller väsentligt. Väsentligt mer väsentligt är dock att oddsen var 1-100. Och vi båda sa 73.

Det är som att man trillar av stolen, jag vet (fel stol). Stjärnorna stod rätt, Jupiter var i tredje huset och jordmånen var fördelaktig. Världsalltet dansade till en och samma takt. Molnen kom och lyfte såväl mig som min otroliga oddskompetens. Jag har ännu inte landat, men nog om det.

Detta minne slår mig som en krocketklubba på skenbenet när jag med pannan i djupa veck déjà vu:ar mig på en stol i Forum Medicum (rätt stol). En snarlik förnimmelse smyger sig nämligen på när jag rastlöst sitter och snurrar på en stol. Skulle jag beskriva snurrandet mer precist skulle jag väl säga att det var av karaktären av och an. Men lätt snurrade det.

Visst, det är sen gammalt att Sverige länge varit världsledande i kullagertekniken. Så någon form av kvalitet på stolsrotationer borde man väl kunna förvänta sig. Men den harmoni jag nu upplever i tygbeklädd centrifugalkraft är något alldeles extra. Det sällar sig till den skara upplevelser man knappast kan få för pengar.

Men ack, vad fel jag har. Pengar visar sig nämligen vara precis vad man kan få den för. Femton tusen stycken pengar för att vara specifik. Säga vad man vill om Fritz Hansen, men ta betalt för stolar, det kan han. En snabb överslagsräkning avslöjar att jag sitter i ett rum med stolar till ett värde norr om två miljoner. Jaha.

Att saker och ting kostar pengar är väl i och för sig ingen större nyhet. Skanska hade det stora nöjet att bygga (gjuta?) Forum Medicum. Den notan landade på 450 miljoner. Så är det väl bara. Men frågan är om pengar till snurrstolar kanske hade gjort större nytta i CSN-kassan. Jag kommer osökt att tänka på när Stockholms finanslandstingsråd hindrade extern granskning av Nya Karolinskas upphandlingar. När det senare uppdagades att finanslandstingsrådet (försök säga det 10 gånger i rad) själva chefade över dessa upphandlingar blev det en väckarklocka att även svenska myndighetsutövare kan ha varierande mjölkvalitet i sin påse. 

Nåja, jag lämnar antydningar om eventuell lokal vänskapskorruption därhän och därmed går även detta ljumma scoop till sin ända. Det är väl trots allt rätt osannolikt att någon upphandlingschef inom Region Skåne har känningar hos stolmakaren Fritz Hansen. Ibland är ju en cigarr som bekant bara en cigarr. Fram till den dag fler detaljer i ärendet dras fram i ljuset uppmuntrar jag er alla att unna er ett gott snurr och njuta av välinvesterade tusenlappar.

Sök MedSM