Denna text är skriven av gästskribenten Max Wictor

Mångas fördom är att man inte får så mycket tillbaka när man engagerar sig i sin utbildning – att det bara tar tid och är tråkigt – men så behöver det inte vara! Det finns så mycket att
engagera sig i och jag hade själv ingen aning om allt jag skulle få uppleva och få chansen till förrän jag sögs in i utbildningens värld. Det är svårt att veta vad du missar om du inte vet vad du kan missa. Jag ville därför skriva detta inlägg om min resa så fler vet vad som kan hända om man engagerar sig.

För mig började allt med att en fråga ställdes när jag gick termin fyra – en fråga som kan få vilket gäng av studenter som helst att bli knäpptysta: ”Är det någon som vill vara kursombud?”. Jag hade hört från ett tidigare kursombud att det var ganska chill, man fick vara den första som fick höra problemen och det kändes som ett bra sätt att se om utbildningsvärlden var något för mig. Det slutande med att jag räckte upp handen och blev vald till kursombud. Nu går jag termin elva på läkarprogrammet och det jag fått vara med om efter termin fyra hade nog inte hänt om jag inte blev vald till kursombud just den dagen.

Är man kursombud bjuds man in till större möten via ditt programs utbildningsråd, där alla kursombud från alla terminer plus några till samlas. Här får man höra alla stora och små problem på terminerna, man får gott käk/kaffe/fika, möjlighet att påverka utbildningen och – det som ofta underskattas från möten som dessa och andra i programnämnden – ta del av massor med information som du inte hade nåtts av annars. Via en rapport kunde jag exempelvis läsa om några äldrekursare som åkte till andra lärosäten i Sverige och fick lära sig massor med roliga grejer, plus träffa andra sköna studenter. Andra studenter var med och fattade beslut i utbildningsfrågor jag inte trodde studenter kunde påverka, men det kunde vi tydligen.

En grej man inte tänker på spontant är att man i dessa sammanhang träffar äldrekursare som är extra insatta i utbildningen. De har generellt bättre koll på terminen du snart kommer att gå jämfört med andra äldrekursare, vilket gör det enklare att fråga någon direkt om vad du borde tänka särskilt på inför nästa termin och vad som kommer ändras på den terminen. Är man istället äldrekursare kan man hjälpa de tidigare terminerna och bli starkt uppskattad för detta -en win-win-win!

Det viktigaste som jag inte tänkte spontant på när jag började engagera mig, utöver att jagfått se många förändringar och kunnat påverka många beslut inom utbildningen, var det nätverk och andra möjligheter som man plötsligt fick ta del av. Gör du en bra insats som student kommer folk komma ihåg dig. Detta gjorde att jag fick ett jobb som extraknäck, som i sin tur ledde till ett annat uppdrag där jag spelade in en utbildningsfilm. Från det uppdraget lärde jag känna massa roligt människor jag inte hade träffat annars, som i sin tur behövde en student till ett annat uppdrag och så vidare. En av personerna från det sammanhanget erbjöd mig ännu ett jobb, en annan gjorde det mycket lättare för mig att söka jobb under sommaren och en tredje kunde jag fråga om forskningsmöjligheter. Mitt engagemang gjorde även att jag fick resa till Göteborg och Umeå för att diskutera utbildningsfrågor nationellt och upptäcka studentlivet i de städerna. Givetvis beror detta på en del tillfälligheter – man vet dock aldrig hur det slutar när man väl börjat engagera sig som
studentrepresentant.

Sammanfattat finns det många grejer man inte tänker kan hända när man engagerar sig i utbildningen. Engagerar man sig tidigt har man fler chanser att göra mer, men det är heller aldrig för sent att engagera sig. Hade jag sagt nej till att vara kursombud hade allt ovanstående förmodligen inte hänt – så bli kursombud, studerandeskyddsombud, engagera dig i utbildningsrådets styrelse eller i en annan post som studentrepresentant – vem vet vad det kan leda till!

Allt megagott!

Hör av er om ni undrar något,
Max Wictor

Bild: Laura Sozanska