Årets toddyblad är det 129:e i ordningen enligt (den något osäkra) historiken. Toddybladet säljs i samband med Dies Toddyum Magna, Stora toddydagen, som går ut på att nya medicinstuderande ska, genom gatuförsäljning iförda löjliga kläder, kränga så många tidningar som möjligt samtidigt som de dricker guds straff till mänskligheten: Kir. Troligen en medelsvår utmaning till följd av bladets låga kvalitet – har du en gång köpt bladet kommer du inte kunna luras på det nästa år. Försäljningen hjälps dock av Lund som universitetsstad – en ansenlig andel av invånarna är tillfälligt bofasta och årlig ruljans sker därför av potentiella kunder.

Tidningen inleds med en ledare som sätter tonen för tidningen genom standarden i all komik: förolämpningar av mottagaren. Likt en ståuppkomiker nedvärderar sina åhörare, nedvärderar redaktören de stackars läsarna som blivit pålurade en tidning. Tyvärr följer inte majoriteten av tidningens innehåll denna höga standard. 

En van läsare av Toddybladet vet att tidningen ser sig själv som en satirtidning, och innehållet anspelar ofta på ämnen nära gränsen för vad som är ansenligt: könsorgan, sex, ursprung. Att en del av humorns komponent är kopplat till samhällets gränser är förväntat, men frågan som väcks under läsning av toddybladet 2024 är: är något roligt bara för att det gått över en gräns? Många inslag i årets blad innehåller, som vanligt, sex, bajs, rasism och homofobi. Men i de flesta inslagen är de rasistiska eller homofoba tonerna det enda innehållet – man slås av tanken “vad är det roliga?”. Om humor berör kontroversiella ämnen är det ansenliga att “sparka uppåt” – något som årets toddyblad sällan lyckas med. Texten om pallativ vård hade potential men de rasistiska undertonerna tog fokus från huvudskämtet – frågan om dödshjälp genom ett alternativt tillvägagångssätt. De inslag som sticker ut som roliga är också de som släpper dessa ämnen och faktiskt berör intresseämnet medicin: inslagen om MF:s program och 1177-anspelande guiden “så börjar du röka” fick mig att skratta högt. Även de flesta av annonserna är höjdpunkter i årets blad. Kanske är det då annonskunderna kräver ett mindre stötande innehåll vilket tvingar redaktionen att faktiskt ta sig tiden att tänka ut skämt istället för att bara “höhö”-a om rasism? Bladet är, snarare än en humoristisk satirtidning, en studie i hur en grupp människor kan bli så insyltade i sin egen jargong att de tappar greppet om vad andra människor tycker är roligt – tankarna förs till alt-right-personer i USA: “Vi säger det alla tänker!” medan världen runtomkring skakar på huvudet. 

Om redaktionen vill stå fast vid att innehållet är roligt, kan även kritik riktas mot kvaliteten i övrigt. Bladet verkar också sakna så kallad “proofreading” då innehållet har upprepade stav- och skrivfel, och även innehållet verkar tanklöst – ett inslag där humorn bygger på förväxlandet mellan “bergsbestigning” och “bajsbestigning” bör väl också inledas med att inslaget bör läsas med småländsk (eller annan lämplig) dialekt? 

Trots min kritik kan sägas att toddybladet 2024 har sina guldklimpar, som dock inte väger upp det stötande och tråkiga innehållet. Min uppmaning till kommande års redaktion är att vara mindre fokuserad på att klappa varandra på ryggen, och tänka mer på underhållningsvärdet för  mottagarna. Fram tills dess är det osannolikt att denne läsare kommer ta del av bladet på annat sätt än genom gratis recensionsexemplar, och rekommenderar andra läsare att göra detsamma.