Intervju med Signe Carlsson, specialistläkare i onkologi vid Centrallasarettet Växjö.

I torsdags den 24 oktober firar Medicinska Föreningen Lund–Malmö 130 år. Under åren har många medicinstuderande kommit och gått, men ett minne som brygger över generationsgränserna är bordsvisan ”Sjuka kroppar”.

Visan, som handlar om alla sorters mänskliga sjukdomar, sjungs till melodin av Leonard Cohens ”Hallelujah” och har blivit MF:s paradvisa. Tidningen Sondens före detta redaktör Gustav Christensson har spårat visans ursprung till Signe Carlsson och intervjuat henne, för att återberätta hur det gick till när denna symfoni blev till!

Berätta lite om dig själv. Vem är du och vad pluggade du i Lund?
Jag heter Signe Carlsson och kommer från södra Småland. Jag läste Läkarprogrammet vid
Lunds universitet men flyttade sedan hem till Småland för AT och senare även ST. Jag blev
färdig med min specialisering inom onkologi i december 2020. Men jag smiter ner till Lund så ofta som jag hinner, både privat och inom ramen för min tjänst på Onkologkliniken i Växjö.
Det är en liten klinik, och jag arbetar främst med gastrointestinal-cancer och melanom. När jag är på avdelningen träffar jag dock patienter med alla möjliga cancerdiagnoser.
Innan jag kom till Lund hade jag studerat ett Naturvetenskapligt basår i Malmö. När vi sålde min lägenhet valde pappa att svänga av i Lund, för en glass sa han. Han hade studerat till tandläkare på Käftis i Malmö på 60-/70-talet, men var såklart mycket i Lund för studentlivet. I efterhand har han sagt att glassen hade en baktanke – att jag skulle vilja plugga i Lund. Det lyckades – jag satt på Mårtenstorget med min strut och tänkte ”Vilken vacker stad!”.

Under vilka år var du aktiv i Lunds studentliv? I vilka föreningar var du engagerad?
Jag var aktiv i Lunds studentliv mellan 2008 och 2013. Jag var egentligen inte så engagerad i Medicinska Föreningen, men brukade bli rekryterad som arbetskraft av mina kompisar som var pubmästare och nationsengagerade. Jag hade även förmånen att vara marskalk för Medicinska Fakulteten vid Doktorspromoveringarna några av de åren. Men det som präglade mitt studentliv var Toddyspexet, där jag var aktiv från termin 2 till och med någon termin efter examen.

Hur var studentlivet i Lund och Medicinska Föreningen organiserat då?
Studentlivet i Lund höll på att omstruktureras vid den tiden. Tidigare hade det varit mer fritt: festerna pågick till sista personen lämnade dansgolvet, ofta vid 7-snåret på morgonen. Reglerna kring alkoholtillstånd blev gradvis mer strikta, så detta hade ändrats redan när jag tog examen. Jag kan nog i efterhand förstå varför, men det var kul så länge det varade, även när man jobbade på festen i 20 timmar. Exakt hur MF var organiserat minns jag inte – men med kårobligatoriets fall behövde alla strukturera om sina organisationer, och även Medicinska Föreningen.

Hur kom ni på idén att skriva Sjuka kroppar?
Vi var ett gäng kompisar som var aktiva i uppsättningen av Toddyspexet Al Capone år 2010. Jag och mina vänner gick termin 5 och hade en stor mitt-terminstenta att förbereda oss för. Under repetitionerna lyssnade vi på kupletten ‘Höga murar’ till melodin av ‘Hallelujah’ om och om igen. Den handlar om Al Capone som drömmer om att rymma från fängelset. Jag hade accepterat omtentans faktum, men mina mer seriösa vänner pluggade under repetitionerna. Jag har ett distinkt minne av hur Lina Broman och Lina Nilsson nynnade medan de pluggade njurpatologi Stora Salen, och de hade skrivit om den första raden till ‘Du tror du är frisk inuti men du har proteinuri.’ Vi började fundera på hur vi skulle göra klart versen, och så skrevs ”Sjuka njurar”…

Hur kom resten av visan till?
Det är vanligt i spexsammanhang att skriva om kupletter, så vi bestämde oss för att skriva
fler verser. Vi åt ärtsoppa i Röda Rummet på AF- borgen och skrev ‘Sjuka tarmar’ på
pappersduken med en penna i handen och en snaps i den andra. Det blev en del nödrim, till exempel ‘såll’ och ‘troll’, men texten finslipades senare av Medicinska Föreningen. Där
ersattes verser som ‘Du bajsar som ett jädra troll’ till ’Din tarm den läcker som ett såll’– en
elegant omskrivning.
Det var ett roligt och kreativt sätt att skapa små snapsvisor som denna. De fyra verser som
finns i Sångboken skrevs framförallt av Lina Broman, Lina Nilsson, Isabella Holm och mig – men många andra spexare och kompisar hjälpte till.

Hur känns det att er bordsvisa blivit så populär på Medicinska Fakulteten idag?
Det känns knäppt – och riktigt, riktigt kul. Vi var många som skrev massa olika verser på ”Sjuka kroppar”: vissa var jag med och skrev, andra har jag fått skickade till mig! Min senaste version har 19 verser, av varierande kvalitet. Jag tänkte det kanske också kunde vara kul att publicera någon av de opublicerade (men publicerbara) verserna:

På ålagillet gick det snett
Du får ju ont när du äter fett
Lax och smörgåstårtor kan du glömma
Detta var ju jäkla skit
Har du otur får du kolangit
När stenar hindrar gallan från att strömma
Sjuk i gallan…

Naken i en trappuppgång
På huvudet en herrkalsong
Och tanten ifrån 10A hon blängde
I svanken ser du en tribal
Ditt ena ögonbryn är kalt
Vad fasen hände efter krogen stängde?
Inget minne, inget minne…

Den sista har jag skrivit med Anni Cöster-Stoij, men den första, ”Sjuk i gallan”, skrev jag som AT-läkare själv. Personligen tycker jag att medicinska visor är extra roliga, så länge de är lagom nördiga.

Vad var ditt bästa minne från studentlivet?
Det bästa minnet är ofta det man kommer ihåg tillsammans med någon som var där vid
samma tillfälle, så det ändras beroende på vem man pratar med. För min del är de flesta av mina bästa minnen dock direkt kopplade till Toddyspexet. Ett särskilt bra minne är när Toddytoppen hyrde in och monterade ett uppblåsbart fussball-spel i naturlig storlek i Stora salen på AF-borgen. Vi blev fastspända i spelet och kunde bara springa i sidled – precis som i ett fussball-spel. Livsfarligt efter några ful-öl…

Vad är en viktig lärdom du tog med dig från din tid som student?
En viktig lärdom jag tog med mig från min tid som student är att försöka hitta balansen: det är viktigt att kunna vara seriös och professionell när det verkligen gäller, men samtidigt tillåta sig själv att ha roligt. Sen vad man tycker är kul varierar ju från person till person…
Läkarprogrammet består av en stor grupp individer, men där majoriteten har gemensamt att de alltid har varit ”bäst i klassen”. De flesta är drivna, unga och vana vid att alltid prestera på topp, men på läkarprogrammet hamnar man ändå på en medelnivå eftersom alla är superduktiga, vilket kan vara en kris för vissa. Jag tror att det är bra att få en distans mellan exakt vad man får för poäng på en tenta, och ens värde. Framförallt om man får en omtenta på grund av att man prioriterat ett spex…

Slutligen, har du tips eller medskick till dagens studerande?
Min kompis Bella sa ofta att man inte får låta studierna stå i vägen för studentlivet – vilket jag kanske anammade lite väl mycket ibland. Så var seriös när det gäller – snart är det skarpt läge, men glöm inte att njuta av allt studentlivet i Lund har att erbjuda för man blir en mer välrundad vuxen om man varit lite social i ungdomen. Men det är bra att avsluta sina engagemang när man fortfarande känner sig lite sugen på dem; då har man kvar endast de goda minnena kvar!

Gästskribent Gustav Christensson