Sonden sonderar: Icke-novischer demolerar

(Detta inlägg är ej sponsrat av klart.se)

Den mulna decemberhimlen sträcker sig över mitt röda lägenhetshus och jag är precis påväg att bege mig ut i kylan när jag påminner mig själv om att kolla väder-appen så att jag vet om jag ska ta på mig min regnkeps eller inte. Detta för att skydda mitt nyfixade hår från att förstöras av potentiellt regn. Jag klickar på appsymbolen med ett klart och tydligt ”klart” inramat av ett ljusblått moln. Det ska regna 0,6 mm och det ska bli 6 grader idag (typiskt Skåne). Jag tar på kepsen (mitt hår är känsligt). Detta blir relevant senare.

Folk springer och skjuter och skriker.

När jag anländer till Victoriastadion är klockan lite över 12 och matcherna är i full gång. Folk springer och skriker och puttas och skjuter på små bollar med sina klubbor. Jag observerar genast att ett av lagen har både extra snygga och extra matchande tröjor. Det är T6:orna. Dessa tröjor har jag sedan innan hört rykten om. Jag bara måste veta mer.

Blomman 75 (Fabian) och Bigboi 69 (jag tror han heter Ruben).

Det är Blomman 75 (Fabian) som är huvudansvarig för dessa tröjor. Jag frågar om det finns någon speciell tanke bakom dem:

”Egentligen inte. Vi tog en förgjord design och ändrade färgerna till vitt och rosa för vi tyckte det var fint. Vi har också guldiga lejon för guld är det enda som spelar roll.”

I mina ögon ser lejonen mer gula ut men jaja…

Han berättar att tröjorna nog bidrar till att T6 har bäst sammanhållning (enligt honom iaf) för på det sättet känner de sig som en enhet. Jag observerar den stora klart-loggan på tröjorna och frågar om de fått spons av appen som just räddat mitt hår från regndöden.

”Ja, de har sedan innan hört om oss T6:or och att vi alltid går till final, så de vet att om de sponsrar oss kommer de att synas mest” säger Blomman självsäkert. Han fortsätter: ”Alla borde ladda ner klart-appen. Tack klart!”

Det går inte heller att undgå de fantastiska och personliga namnen alla har på sina tröjor; ”Majadona”, ”McLovin”, ”Målund” och ”BigBoi” är några av dem och ger de enhetliga T6:orna lite välbehövd individualitet.

T4:orna har taktiksnack.

Vid sidan av mina tröjdiskussioner pågår matcherna för fullt. Från gruppspelet tar sig T2, T3, T4 och T6 (alla läk) vidare. Jag ska erkänna att jag inte var överdrivet uppmärksam på hur matcherna gick, utan jag ville hellre höra vad Benjamin, IDRU-mästare och huvudplanerare av novischslakten, hade att säga om dagen.

”Det är väldigt roligt! Folk har haft kul och många stannar kvar och kollar, så brukar det inte alltid vara”

”Varför tror du det är så?”

”Musiken kanske. Calle Vik har tagit hit boom boxen, och vi har satt på Felix löparlista.”

Han berättar att det spritter i benen på honom.

Benjamin i kavaj kör lagsnack med T3:orna.

Till final går T3 och T6. Det är första gången T3 får ett bättre resultat än näst sist. Wow! Alla T3:or (inklusive mig) är astaggade men också lite spända på grund av den hårda stämningen som uppstått när båda lagen redan mötts i en tidigare match. Jag får kommentarer som: ”T6:orna – det bittraste laget. De är surast och spelar fulast” och ”Hur blir det i finalen? Vi vinner och de bölar lika mycket” från mina klasskompisar, som vill förbli anonyma. Det här kan minsann bli en rysligt spännande final.

Dommaren Albin ser bekymrad ut.

Folk i vita tröjor och folk i rosa, vita och guldiga tröjor springer runt och skjuter och ramlar och skriker. Jag står på sidan och skriker också, fast vår klassramsa ”ÅÅÅ BRONKERNAAAA!!!! SHALALALALALAAA!!!!”. Sisådär fem sekunder in i matchen lägger T3 in bollen i målet. Det står 1-0. Hetsen lägger sig som ett dammtäcke över salen. Det är jämnt. Men så gör T6:orna 2-1 och inte ens med hjälp av den högsta och bästa hejarramsan lyckades T3:orna göra ett till mål. Matchen är slut. Ånej… eller åja (om man är T6:a).

Om du vill läsa mer ingående om finalens förlopp kan du läsa detta (med förbehåll för vissa detaljfel):

När alla tackat för en god match och vinnarna mottagit sitt pris (se bilden i slutet) frågar jag dem den essentiella sportjournalistiska frågan: ”Hur känns det?”

Målvakt och sexmästare Jakob Sidén svarar: ”kul å vinna”.

Anali 1 ser glad ut men svarade att det var jobbigt med den dåliga stämningen. När jag berättar om kommentarerna angående T6:ornas dåliga attityd svarar hon: ”inte alla T6:or”. Albin, en av domarna, står bredvid och instämmer i att det var en hetsig men bra final. Jag undrar om vinsten hade nåt med tröjorna att göra…

Anali 1 (Sana Al-Ani)

När jag frågar min klasskompis Ture om han har någon spaning från dagen svarar han:

”Novischerna slaktades.”

Det kan med säkerhet konstateras att novischerna (T1-läk) ärade tävlingens namn genom att totalslaktas och hamna allra sist i turneringen. Även några av dessa frågar jag hur det känns:

”Här ifrån kan vi bara ta oss uppåt.”

”Det får bli att vara med på måndagsträningarna varje vecka framöver” säger de och skrattar.

Jag tycker detta är bra synsätt – för T3:ornas raketresa till final, efter sista och näst sista plats i tidigare turneringar, visar tydligt att den enda väg som finns är uppåt. Jag är inte partisk.

Slaktade novischer kollar på finalen.

Efteråt begav några av oss till Donken mitt över vägen från Victoriastadion. Där visades den oerhört mäktiga vandringspokalen upp (som jag ansvarat för att skapa), och det samtalades om textur på mat och om att tiden går så fort och allt sånt som man samtalar om på donken. Kanske blir det en donkensittning nästa år? Mätt, belåten och glad över en andraplacering (som jag inte ansvarat för), begav jag mig ut under den nu mörka decemberhimlen. Tack vare klart-appen kunde jag nu sätta på mig min regnkeps och komma hem med torrt och snyggt hår, och det är för mig nästan lika mycket värt som en andraplacering i novischslakten. Tack klart!