SVENSKA NEDAN!

Viht Sonden tjállá ubmejesámien. Huv suahtas! Leä máb månna adnáv. Dán bálien ij leäh guavvamánuon 6 b., ájnát leä giällavahkkuo. Jüs máhtáh dáb luhkkat, ib jáhkieh ahttie dárbbahuv tjiälgastit mij leä giällavahkkuo 🙂

Månna leäb vuajdnáme ahttie gájkka máb almatjh däjđđh sámiengiälij bïjrra leä máb leäh skuvlasne åhppáme. Man buörrie diedietiebmie lij mulssa. Månna mujtáv ahttie mïjjan dáruongiällagirjiesne jåŧkkaskuvlasne jehttij ahttie sámiengiälla leä aktta giälla, mássnie gåvdnijeäh iädna hållametjiärdah. Dan dehte, månna galguv dállie tjálliet sámiengiälij bïjrra!

Guh árvvieduv ahttie almatjh giäh mähtth dáb åsiev tjálliegiste luhkkat juo däjđđh vuađuojde sámiengiälij bïjrra, månna barra galguv tjálliet máb månna iähtsáv sámiengiälijne.

Månna iähtsáv, jah vïssjuotuv, ahttie giällaliärruo leä huv lussade. Ib dájđieh man dehte, valla månna ïntán leäb lussas giälijde lyjkkame. Ïhkkabe leä guh dáruongiälan giällaliärruo leä dan alkkie, valla iähtsáv gükttie feärtta báguosne leä iädna hámieh. Merkkije ahttie müvdijne tjuavvare ussjadit ektth villie uvddale hållá, valla lïjkan adnáv ahttie leä åvduos.

Áj iähtsáv gükttie aktta báhkuo sámien máhttá huv iädna diedietiemiev guöddiet. Svïggat. Gïvdnjuot. Njeäjgguot. Äjetallat. Gåvdnijeäh dan iädna báguoh majddie ij máhtieh barra aktijne báguojne dáruon jahttiet. Ïhkká guh ib ïntán sjadduv ávuosne guh fryöjstuv aktuv uđđa báguov åhppiet jah tjuavvaruv lühkkijde åhppiet.

Sámiengiälla leä mïjjan giälla. Jah sámiengiälla leä ájnas. Guh månna bådáv Ürjjelsverjeste, máhttiet sámástit leä harbmade stuarra åssie muv sámienidentitiädaste, ïhkká guh ij leäh muv iedniengiälla.

Leä huv ájnas ahttie iehpie luöjtieh giälijde muarruot. Jiälládahttamebargguo leä dárbies jah månna dåbduv ahttie máhtáv viehkietit guh tjáláv dássnie, vaj såbmásh ïhkkabe gelggh luhkkat jah åvvasit guh udtjh sámiengiäluv vuöjdniet. Månna dájđáv ahttie månna åvvasuv feärtta bálien ådjtuov sámiengiäluv vuöjdniet.

---

---

Ännu en gång skriver Sonden på samiska. Vad kul! Tycker i alla fall jag. Denna gång är det inte 6 februari, utan samisk språkvecka. Denna inträffar varje år vecka 43 och syftar till att göra de samiska språken mer synliga och här kände jag att jag kunde bidra åtminstone lite grand.

Jag har märkt att det folk vet om de samiska språket är generellt bara det man lärt sig i svenskundervisningen i skolan. Detta är av högst varierande kvalitet. Jag kan minnas att jag läste i vår svenskbok och noterade en oroväckande mängd fel i kapitlet om de samiska språken. Med anledning av detta tänker jag nu ta tillfället i akt och informera lite om de samiska språken!

Vad är de samiska språken för slags språk?

De samiska språken talas i Sverige, Norge, Finland och Ryssland och är en gren i den uraliska språkfamiljen. Detta innebär att de är släkt med bland annat finska och på lite längre håll ungerska, men inte svenska. Svenska är närmre släkt med hindi och persiska än samiska. Dock har intilliggande språk påverkat samiskan genom historien, inte minst genom lånord.

Släktskapet mellan språk innebär ett delat ursprung, och därmed ofta delade egenskaper, såsom stora mängder kasus, samt ord, även om tidens tand gjort många av orden svåra att känna igen. Ett exempel är att det svenska ordet ”hundra” har samma ursprung som franskans ”cent”, även om man inte känner igen orden i dag.

Är samiska ett språk?

Nej. Jag vet inte hur många gånger jag har hört eller läst om de samiska ”dialekterna”, men faktum är att de samiska språken är just språk, med olika dialekter inom varje språk. Språken är dock nära släkt, och därmed ganska lika. Närliggande språk kan vara så lika att man förstår varandra, medan mer avlägsna språk kan vara som att höra någon prata tyska. Till exempel:

Skoltsamiska: Koozz vuõ′lǧǧiǩ?
Umesamiska: Gussa vuelggh?
Svenska: Vart for du?

Alla orden kommer från samma ursprung, men är i dag väldigt olika.

Vad gör de samiska språken speciella?

Nu kommer jag gå in på lite mer tekniska aspekter, något som jag tycker är väldigt intressant men som alla kanske inte gillar lika mycket. Jag hoppas i alla fall att logopedstudenterna kan uppskatta detta.

Något alla samiska språken har gemensamt är en relativt komplex morfologi, åtminstone jämfört med svenska. Alltså: det finns jävligt många böjningar. Alla språken har olika kombinationer av flera kasus (upptill nio stycken i de moderna språken), possessiva suffix, verb som böjs efter person, nummer (inklusive dualis), tempus och modus och så vidare. Genomgående är även förändringar i ordstammarna beroende på vilken ändelse som läggs till. Jag tänkte ge lite exempel på mina favoritegenskaper, men tänker att jag skriver det längre ned, för den extra intresserade läsaren.

På samiska finns även väldigt specifika ord för koncept som svenska inte skiljer på. Mer om detta skriver i ett senare stycke.

Förstår man finska om man kan samiska?

Nej. Finska och samiska är släkt, vilket märks på det underliggande sättet som språken fungerar, men de är inte så lika att man kan förstå varandra. Även orden som är släkt med varandra har förändrats så pass mycket att de är svåra att känna igen:

Finska – Umesamiska – Svenska
Tuli – Dålla – Eld
Syksy – Tjakttja – Höst
Yksi – Aktta – Ett

Finska: En ymmärrä, mitä sanot.
Umesamiska: Ib skeneh máb jahtáh.
Svenska: Jag förstår inte vad du säger

Det blir dock lättare att lära sig finska om man redan kan samiska.

Det finns inga ord på samiska

Uppenbarligen finns det ord på samiska, men inom många tekniska områden blir det svårt att prata samiska för att det inte finns standardiserade ord. T ex kan jag översätta delarna av ”membranoproliferativ glomerulonefrit” till ”tsuadtsasjaddije münniemenuđđuomájdnie”, men jag misstänker att det är ytterst få som skulle förstå vad det betyder, likaså som om jag sagt ”hinneförökande njurnysteinflammation” på svenska. Detta gör det svårt att tala om vissa väldigt specialiserade områden på samiska, särskilt inom vetenskap.

Däremot är samiska vokabuläret allt annat än innehållsfattigt. Samiska har ofta flera olika ord där svenska endast har ett. Mest känt är väl ord för snö och renar, men denna trend sträcker sig mycket längre än så. Ofta skiljer man på människor och djur eller andra aspekter som svenska språket förbiser. Några exempel:

Vájbmuo – Hjärta (människor)
Bahtsage – Hjärta (djur)

Njahppade – Hal (t ex is)
Njađvas – Hal (smetigt, tänk typ lera)

Varrat – Springa (allmänt, människor)
Guahtsat – Springa (fyrfotade djur)
Vanjggat – Springa (djur)
Håjggat – Springa (renar)
Varradit – Hålla på att springa
Juöddiet – Springa omkring utan mål
Guöđđiet – Springa iväg (att överge)

Gahttjat – Falla
Jårrat – Falla, trilla omkull
Njeäjgguot – Falla ned i en hög (t ex snö, kläder osv)
Leärkkiedit – Falla ned plötsligt
Márgietit – Falla ihop med en smäll

Dualddat – Koka (Vattnet kokar)
Vuassjat – Koka (Jag kokar vattnet)

Som ni kan se kan ett ett samiskt ord säga mer än 1000 svenska.

Avslut, innan det blir lite mer lingvistiknörderi

Innan jag nördar ner mig lite mer i de grammatiska aspekter jag tycker är mest intressanta hos samiska, vill jag göra ett litet avslut. De samiska språken är alla fantastiska och talas fortfarande, även om vissa har det bättre ställt än andra. Tersamiska är i dag den mest östliga och tyvärr den minsta, med sina 2 talare i Ryssland, medan nordsamiska talas av upptill 25 000 personer i uppskattningar. Jag har mest skrivit om umesamiska i denna artikeln av den enkla anledningen att jag kan mest om den, men alla samiska språk är unika och fantastiska på sitt sätt och jag hoppas att jag lyckats förmedla det i denna artikel.

Nedan följer lite mer detaljerade beskrivningar över aspekter jag tycker är särskilt intressanta.

---

Stadieväxling och omljud

Alla samiska språk utom sydsamiska har stadieväxling, vilket innebär att konsonanterna i orden ändras beroende på sammanhang. Många språk har även omljud, dvs att vokalerna förändras. Umesamiska, som jag talar, har båda:

Vuöjdniet – att se
Vuajnáv – jag ser
Vuejdnuv – jag såg

Båhtiet – att komma
Büdij – han/hon kom

Notera hur ”jdn” blir ”jn” och ”ht” blir ”d”. ”ua” blir både ”uö” och ”ue”. I andra sammanhang kan ”ua” även bli ett långt ”u”, då umesamiska har tre olika slags omljud.

Attributivform av adjektiv
Adjektiv på svenska bryr sig inte om de är attribut eller predikativ i en sats, men det gör de samiska. Förenklat: före substantivet – attribut, efter ett verb – predikativ. Jag tror skillnaden blir tydligare genom ett exempel:

Muv girjjie leä ünnie. Müvsnie leä unna girjjie.
Min bok är liten (predikativ). Jag har en liten bok (attribut).

Attributiv formen är både en välsignelse och en förbannelse. Den är trevlig då den inte böjs alls. Gör vi ovanstående meningen till plural blir den följande:

Muv girjieh leäh ünnieh. Müvsnie leäh unna girjieh.
Mina böcker är små. Jag har små böcker.

Skönt! Däremot finns det inga regler för hur attributivformen av ett adjektiv ser ut. Jobbigt. Nedan följer några exempel på först predikativ, följt av attributiv.

Ådnie – Ånieks – Kort
Sïjlluo – Sïjluos – Trött
Vïsskade – Vïssks – Gul
Buörrie – Buörrie – Bra
Gïssage – Gïssagis eller Gïssa – Tjock (runda föremål)
Uđđas – Uđđa – Ny
Ünnie – Unna – Liten

Som ni ser kan man lägga till saker, ta bort saker, ändra vokaler eller inte göra något alls. För att göra det hela värre kan även stammen i sig vara oregelbunden.

Dualis

Alla västsamiska, samt en del östsamiska språk har något som kallas dualis i pronomen och verb. Detta är en speciell form för när det finns två av något. Substantiv böjs inte annorlunda, men om man syftar på två stycken måste man böja verben efter det. Till exempel:

Månuoj lühkken dálkkasuv – Vi två läser medicin
Mïjja luhkkabe dálkkasuv – Vi läser medicin (3 st eller fler)

Muv gábmagh leäh uđđash – Mina skor är nya (alla)
Muv gábmagh leägan uđđash – Mina skor är nya (två stycken, ett par)

Lik- och olikstaviga stammar

Något som onekligen bidrar till karaktären hos många samiska språk är hur antalet stavelser styr hor ord böjs. Sedan skolgången är många säkert vana vid att dela in ord i maskulinum, femininum och kanske även neutrum. Sådant sysslar inte samiska med. Det finns inte ens olika ord för ”han” och ”hon”. Däremot böjs ord olika beroende på om de har ett jämnt eller udda antal stavelser. Detta gäller för i princip allt som böjs. Några exempel på olika former:

Beäjvvie (dag) – biäjvváje (till dagen)
Árrade (morgon) – Árradisse (till morgonen)

Det finns även en tredje grupp, de sammandragna stammarna, som gör lite vad de vill:

Båtsuoj (ren) – buvtsije (till renen)
Guasma (kaffe) – guassmagisse (till kaffet)

Possessiva suffix

Detta är något som jag misstänker i alla fall en del är bekanta med. Detta finns nämligen på andra uraliska språk (t ex finska och ungerska), men även en massa andra, som persiska, arabiska, turkiska osv. Possessiva suffix innebär att i stället för att säga orden ”min”, ”din” osv, lägger man till en ändelse på det man äger. På många samiska språk kan man välja om man vill använda ett ord eller en ändelse.

Jïjtja – en själv
Jïjtjam – mig själv
Jïjtjat – dig själv

Ibland ändras även övriga ändelser eller ordningen på suffix i samband med possessiva suffix.

Jïjtjamuv – mig själv (ackusativ)
Jïjtjuvt – dig själv (ackusativ)

Duv gåhtáje – till ditt hus
Gådásat – till ditt hus