Torsdag

Sent den 17:e oktober mötte jag upp mina vänner på Lund C. Framför oss väntade nästa nationella IFMSA-helg, som denna gång skulle utspela sig i Umeå. På dessa möten träffas läkarstudenter från alla Sveriges lärosäten (förutom Linkan), för en helg med inspirerande föreläsningar och sociala aktiviteter. Denna gång var temat sport!

Min första nattågsupplevelse med SJ får 8/10. Smidigt, förvånansvärt skön brits-säng och mysigt att vaggas till sömns av tågets lätta skakningar. Jag drar av två poäng för förseningen som gjorde att vi nästan missade vårt byte i Stockholm.

Fredag

Ambitionen på det senare tåget var att ta igen anatomi-anki, läsa tre föreläsningar, catcha upp med vänner, skriva en 30-sidors avhandling – och om tid fanns, kanske uppfinna botemedlet mot cancer. I verkligheten blev det dock bara att jag läste ut boken jag tagit med: The New Me av Halle Butler. Visst är det någonting med tågresor som väcker den inre bokmalen till liv?

Tåget rullade in på Umeå Östra runt 13.30. First impressions? Soligt. Vackert. Kallt!

Första turistaktiviteten blev ett besök på Västerbottens museum – ett museum i stadens natursköna utkant, med gratis inträde och utställningar om allt från historia till modern konst. Jag fastnade länge vid bronsåldersutställningen.
I ett mörkt rum stod en upplyst glaslåda med två par skidor och en stav – ”världens äldsta funna skidor”. För cirka 5000 år sedan hade någon gått igenom isen under en skidtur, vilket resulterade i att skidorna bevarades i gott skick. Tack vare det vet vi idag att man åkte skidor redan då. Något med skidåkarens berättelse ingav hopp – att det som måste ha varit en fruktansvärd dag (förlora sina skidor+nästan dö av kyla) för den personen, i efterhand blev det mest betydelsefulla han lämnat efter sig. Jag ska försöka minnas det nästa gång jag får punka på cykeln…

”Centrum” (Not really)

Efter museet gick vi till centrum, där min kompis Tova, vår vägvisare (aka den enda som orkat ta upp Google Maps) pekade på en gata med ett parkeringshus och i princip inget annat. Hon utbrast stolt ”här är centrum”, och jag tänkte lite föraktfullt något om ”Sveriges tråkigaste stad”. Visar sig att det verkliga centrum låg 5 gator bort, med mycket mer än ett parkeringshus. Vi fick höra att den pampiga slottsliknande byggnaden mitt på torget är en nattklubb. Inte så pjåkigt ändå, Umeå!

På kvällen samlades samtliga för en tacokväll. Efter mingel, mat och en sväng till den lokala studentikosa baren ”Röd” var det sängdags för min del.

Lördag

Finns det något bättre än frukostbuffé? Inte enligt mig!
Lördagen började med en rejäl frukost och därefter en föreläsning av en tidigare lagläkare för Umeås ishockeylag Björklöven. Sedan såg vi Filip och Fredriks film Trevligt folk. Den var rörande och tänkvärd – kan starkt rekommendera!
Efter lunch diskuterade vi olika frågor relaterade till filmen, kring teman som sportens roll i integration, diskriminering och likavärdesarbete.

Senare på kvällen var det dags för sittning med sporttema. Min minimal-effort approach till utklädning (jag vet att det är tråkigt men brukar känna mig så varm och obekväm med en piffad spexig outfit) och för lite plats i resväskan resulterade i att min tagning blev en pannlampa runt halsen. Mina bordsgrannar kom från olika lokalorter och vi började snart att jämföra våra program. Lund är tydligen det enda programmet som inte dissikerar eller har anatomi-undervisning på människor, och i Umeå har de en kurs innehållande all histologi, anatomi och fysiologi som går på hela 45 hp – whew!

På något sätt gled konversationen in på en tävling i  ”sjukaste skvallret från vår lokalort”. Förstaplats fick forskaren som lyckats få sina två doktorander gravida (oklart om det var samtidigt), tätt följt av hångel mellan tutor och elev på sittning. På grund av journalistisk integritet håller jag lokalorterna anonyma…

Mina vänner hade under hela kvällen skämtat om att sno den rosa piñatan som stod i baren. Klockan 23.55 när jag gick för att hämta ett glas vatten var pinyatan borta.

Söndag

Söndagen inleddes med bakisyoga. ”Yoga with Adriene” berättade passionerat om hur en sittande sidoböj verkligen kan  ”wring out the liver”. Förvånansvärt nog var ett rum fullt av läkarstudenter rätt skeptiska till detta påstådda medicinska fenomen.

Sista föreläsningen handlade om träning under graviditet. Minst ett par nervösa blickar utbyttes när vi fick veta om alla risker och saker som kan gå fel under en graviditet. Mina tankar fördes direkt till en artikel jag läst några veckor tidigare, som pratade om att Sveriges födelsetal är rekordlåga.

Efter lunch sas det farväl och utbyttes lyckoönskningar studenter emellan. Några timmar senare satt vi på tåget. Trötta och glada rullade vi hemåt, mot de skånska lundarna.

Borta bra, men Lund e bäst!

/ Elsa Wirén, T3 Läk