”Vad vore väl en bal på borgen?” tänker du och stirrar ut med blanka ögon genom ditt fönster, upp på den grått regniga hösthimlen. Det korrekta svaret på den frågan är: det beror på vem man frågar. Därför har Sonden skrapat ihop sina skarpaste knivar, utrustade med sina vassaste pennor för att så gott som möjligt ge ett svar på din fråga.

David – Älskar saxofoner och bingo

Underhållningen var fantastisk. Förutom att saxofontrion saknade en barytonsaxofon, vilket är den bästa saxofonen (jag är relativt opartisk).

Kan rekommendera att fixa ett balbingo, då det var mycket underhållande. Speciellt när man vinner över sina bordsgrannar.

Att gratta marskalker uppskattas. De har så mycket ansvar att de förtjänar lite uppskattning.

HETT TIPS! Gör som jag, och ta med öronproppar. Råkar man sitta nära högtalaren när toastmasters skriker i mikrofonen kan det rädda en från permanenta hörselskador. Också najs att det inte ringer i öronen när man kommer hem.

Kvällen får en tenorsax av en barytonsax :))

Alva A – Mäktig marskalk

Som marskalk på Corbalen har man två viktiga uppgifter. Den näst viktigaste uppgiften är att försöka hålla ordning under balen. Tack vare övermarskalkens crash course i hur man är marskalk gjorde vi ett fantastiskt jobb – inga bord gick sönder, inget började brinna och inga karaffer blev fyllda av halvt nedsmälta matbitar!!! Den viktigaste uppgiften dock… Ja, nästa års marskalker får ta sig en titt på Louvrens övervakningsvideor – där kan man få inspiration till både det ena och det andra.

Alva P – Skvallerbytta och geriatriker

Här är mitt begränsade men omsorgsfullt utformade meddelande till allmänheten:

• JF:s ordförande blev misshandlad av tio MF-män. Det såg inte så bra ut. Mina topphemliga källor kan dock meddela att relationerna mellan JF och MF är återställda. Ingen blev skadad och JF erkände skamset att de nålat fast räven på ordföranden vilket gjorde att den ej kunde ryckas bort på ett säkert och fredligt sätt. För er som inte var på balen eller satt så långt bort att ni inte förstod vad som hände kan ni igga denna punkt. Kanske dumt av mig att ta upp det – men vad ska en tidning vara till om inte för lite gott skvaller?
• När Pelle Alm höll sitt traditionsenliga tal var jag rädd att han skulle drabbas av nån slags allvarlig ventrikelarytmi pga att folk är FÖR taggade på omtentor. Hörni! Vi måste börja bli mer mjuka och försiktiga om vi vill ha honom kvar hos oss. Love you Pelle! (Detta är inte kronofobi, utan det är en enkel varning baserat på människans fysiologiska verklighet)

Kvällen får i övrigt 10/10. Bra jobbat allihopa!

Sarah – (Rätt svar är blomkål)

Dagen för Corbalen var kommen. Efter en medellång vandring genom duggregn anlände jag till AF-borgen med en tillplattad lugg och slokande lockar med kjolfållen blöt à la Elizabeth Bennet som anländer till Netherfield. Efter att ha torkat lite och konsumerat en fördrink (eller två…) intog vi stora salen med högtidlig stämning och kurrande magar. Med välfyllda vinglas, en uppsjö sång av varierande kvalitet och stressade marskalkar garanterades en svårglömd afton. Det största glädjeruset under kvällen måste dock ackrediteras till miraklet att jag i andra pausen lyckades hamna nästan först i damernas toakö. 

För mina fellow vegetarianer bjöds det på lite extra spänning och detektivarbete eftersom menyn inte hittat sig in i varken sånghäfte eller toastmasters presentation, och här vill jag passa på att göra en efterlysning efter vem som helst som kan svara på vad den goda men något mystifierande vegetariska förrätten faktiskt bestod av? Palsternacka var en ganska säker gissning från min bordsgranne men jag saknar tyvärr rotfruktsexpertisen för att kunna uttala mig mer definitivt i frågan.

Eftersläppet bjöd på ett förvånansvärt högkvalitativt liveband och en ny drös festglada människor. Ett hett tips till framtida balgäster av den klänningbärande typen är att göra som jag och välja en som är tillräckligt lång för att dölja era något opassande men bekväma skor för att ändå ganska moderiktigt orka fuldansa sig hela vägen till stad i ljus. Efter att ha skränatmed till Tommy Körberg till vår bästa förmåga blev vi artigt utschasade i höstkylan där kvällen avslutades storslaget med ett uppnyktrande getingstick i armhålan och kebabpizza på Palmyra.

xx Sarah

Emelie K – Tjejen med världens bästa marskalk

Bland B-honörerna på balen sitter jag kantad. Även världens bästa marskalk är kantad ikväll.  Mittemot mig och bredvid världens bästa marskalk sitter ännu en sondis, i den rödaste klänningen du någonsin sett. Och bredvid henne sitter självaste sondens redaktör. Det tar inte lång tid innan vi tre sondisar förälskar oss i vår marskalk. Vi kan inte göra annat än att tystna när det talas. Stå på stolen skulle aldrig falla oss in efter vi träffade honom. Han behöver inte säga någonting, han behöver bara titta på oss. Vi inser fort att vi sitter bredvid världens bästa marskalk. En ny känsla växer inom oss. Han förtjänar så mycket, där han står utan stol på sin lilla kant. Genom den telepati som enbart sondenskribenter har kommer vi fort överens om att vi måste ge honom allt vi har. Vi måste ge honom allt, för att han är världens bästa marskalk. Vi ger honom mer snaps, mer öl, mer vin. Men han vill inte ha. Vi ger honom anekdoter och blommor, han bara ler och tackar artigt.  Vi ger honom allt. Allt utom… en stol och bestick. Än idag står han, iklädd frack och hungrig. Än idag går hans tankar till sin stol, men våra tankar går till honom. Världens bästa marskalk.

Ture – Helikoptern

528 personer i stora salen, går det någonstans att hitta en större högtidsdräkts-tillställning? Jag tror inte det. Kanske i Stockholm, men lejonet som är Lund does not concern her- eller himself med vad som händer norr om Halmstad. Oavsett är det så många människor iklädda frack och långklänning att jag nästan börjar se i kors; nej, jag har faktiskt inte sett så mycket uppklätt folk på samma plats någonsin… i alla fall inte sedan Corbalen förra året.
Jag kastar några getögon ut mot vimlet. Finns den där ute någonstans? Hade den någonsin funnits, eller var profetian helt enkelt ett simpelt påhitt för att ingjuta ett konstlat hopp? Ett hopp för gästerna att klamra sig fast vid. Ett hopp om ett hallaballoo likt de Corbaler som passerat. Ett hopp illustrerat av den så väldigt graciösa hand som på ett så väldigt graciöst sätt svingat en så nystruken och så ny-stärkelsebehandlad servett framför en lila vägg. Skulle det bli av igen, servettsnurrningen? Eller skulle jag behöva ta saken i min egen högerhand (alternativt vänsterhanden om jag skulle bli för trött)? 

Eller hade det aldrig handlat om virvlande servetter? Tänk om. Tänk om de roterande servetterna egentligen var resan mot borgen denna ruskiga oktoberkväll, hand i hand med de andra 527 som också suktade efter en väldigt, väldigt bra kväll.

Julia – Dörrvakt med bra gossip
Corbalen – årets event. Där framtida vårdpersonal möts av festligheter, alkohol och dans. Nedsupta marskalker, uppklädda läkarstudenter och hederliga hedersgäster fyllde dansgolvet på AF-borgen. Men hur var det möjligt att arrangera en så storslagen fest? Var det magi? Autofagi? Eller trolleri? Inget av det. Sexmästeriet är nyckeln till den storslagna balen. Sedan sju på morgonen har de fixat och slitigt hårt. Belöningen blir att underhållas av de fulla men rätt så glada balgästerna, och eftersexan på AF-borgens takvåning såklart. Spyor torkas bort innan någon märker. Shots säljs i mängder. Arga människor barstoppas. En kille stod och storgrät i flertalet minuter utanför ingången medan redan tidigare utkastade gäster tog sig in via den andra dörren. Polisen var där så många gånger att de nästan klassades som balgäster. Som dörrvakt slutade man tillslut förvånas av allt som balgästerna, med bristande konsekvenstänk, valde att hitta på. En lyckad kväll helt enkelt.

Tara – Magic on the tables

Some people might believe that five hours of sitting in fancy! clothes at a fancy! table with fancy! food could be boring – it is not. At least not, if one finds a creative and fancy! way to spend this valuable time. At Corbalen 2025 such way was found: If one was attentive enough that night, they were able to detect swans and ships fluttering and sailing across the fancy! tables. The fact that these swans and ships were made out of fancy! Corbalen paper-menus makes this story slightly less magical, though not less intriguing. Corbalen 25 was therefore not only about a fancy! evening, but also about people‘s creativity and the smiles of waiters and marskalker when being gifted a magical paper heart or paper rose by the attendees. 

PS: For anyone, who also wants to put a smile on their fellow student’s face at the next sittning: A manual for the fancy! Corbalen paper heart can be found below. 

Anonymous – Water is life

Someone at Corbalen might have taken that motto a bit too literally. Amidst our elegant table setting – a fancy salmon entrée, sparkling glassware, and a side of sophisticated conversation (not really) – we noticed a glass vase that seemed to contain not just the elixir of life, but… evolution in progress. Floating proudly, suspended in pristine H20, there was a peculiar pink, gelatinous specimen. Naturally, as freshly trained embryologists, we performed an immediate (and highly unverified) classification: Embryo, species uncertain. Whether this entity was modern art, a misunderstood garnish, or a new model organism, remains undetermined. What’s certain is that it stole the spotlight – and possibly our appetite for a refreshing drink. For documentation purposes, an identikit of the object in question is provided below.

Elsa – My preciousssssss

Corbalen är om knapp vecka när jag står inne på expen och tittar på ordensbandet de erbjuder. Det är i en rätt ful grön färg, som jag vet kommer skära sig mot min klänning, och det kostar 150 kr. Där och då får jag den den briljanta idén att göra mitt eget ordensband. Av ett glansigt svart satinband klipper jag en lång remsa som jag fäster med en VÅVS-pin, den jag lyckades beställa en tidigare Corbal när jag frenetiskt tryckt ”JA” på alla valbara alternativ för att maximera effektiviteten av att fylla i anmälningsformuläret. Tyvärr är bandet alldeles för tunt, och när medaljerna fästs inser jag att det kanske inte var så smart trots allt. Ledsna och sneda hänger medaljerna på mitt tunna ordensband, som en dräktig tik som ammat alldeles för många hundvalpar. En snabb släng i spegeln på AF-borgens toaletter får mig full i skratt av anblicken. Jag överväger att ta av mig bandet och trycka ned det i min lilla handväska, men låter mig hållas. Står det akademiska ordnar ska det väl bannemaj vara akademiska ordnar. Kvällen fortskrider, tills några glas vin får det att se svinkul ut att ansluta till det mänskliga tåget som gör sin turné runt stora salen till tonerna av MF-bandet. Jag börjar skutta efter, och hör hur något skramlar till. Jag kollar ned på magen, och återfinner ett gapande hål där min Tria Tempesta-medalj tidigare satt. Plötsligt är det viktigaste i denna stund, nej i detta liv, att hitta denna bit metall värd 50 kr. Jag rör mig hukad med en svepande blick över golvet, stoppar bara för att då och då slänga misstänksamma blickar på människorna runt omkring mig, som jag i mitt onyktra tillstånd anser potentiella medalj-tjuvar. De andra är hobbitar, jag är Smeagol och medaljen är min preciousss i denna sal som är Corbalens universum. Besegrad återvänder jag till min stol, när något vasst skär mig på undersidan av foten. Jag kan inte ens beskriva lyckan när jag dyker ned under bordet och hittar den liggandes precis där jag suttit – min medalj – min precioussssssssss! Jag tror till och med att jag fällde en tår.

Väl hemma somnar jag direkt, utslagen på sängen i min balklänning – ordensband och medaljer stolt vilandes över bröstet.

Selma – Spanaren

Spaning: Prickig klänning

Du har nu fått svar på vad en bal på borgen kan innebära. Hoppad du är förnöjd. Kanske ses vi nästa år?…

XOXO,
Sondisarna