Tisdag den 14 oktober 2025
Klockan är 09:15. Ännu en dag möts jag av cykelkaos utanför Forum Medicum. Jag makar på någon annans cykel som har ställt sig som en kratta. Men det är inte det faktum att det är för få cykelplatser utanför entrén som provocerar mest. Utan cykelparkeringsförbuden som råder vid rabatten och längs den brutalistiska husfasaden. Snacka om moment 22. Att sätta upp förbudsskyltar istället för sätta upp fler cykelställ (NEJ VI VILL INTE STÄLLA PÅ BAKSIDAN). Detta får mig att vilja ta det mest avgastunga fordonet JAS 39 Gripen till skolan och ställa på tomgång framför rabatten. Förhoppningsvis kommer något i ledningen ut och frågar vad jag håller på med? Då kommer jag svara “Det är ju förbjudet att ställa min miljövänliga lilla cykel här”.

Söndag den 16 november
Klockan är 13.20. Jag sitter i biblioteket och spejar genom solskyddsdukarna på byggnationen av de nya cykelställen. Arbetarna har tagit helg, noobs.

Tänk att när min bägare rann över så hade de precis börjat bygga! Att spärra in en stackars ensam cykel bakom lås och bom tycker jag dock var grymt. Den verkar numera var befriad/frigiven. Kul att jag fick som jag ville, nya cykelställ på framsidan av Forum. Men som en sann FUM-ledamot så kan jag inte låta bli att se problemet från alla håll och kanter.

Kuriosa; veckan innan min första “rant” småpratade jag med en kvinna, som likt mig försökte bända loss sin cykel från det massiva berget av ramar och hjul. I ett försök att lätta på stämningen sa jag något i stil med “det är lite trångt hah”. När vi väl skulle ta oss ut genom den Suez-kanal-liknande gången (med ett skepp på tvären) svarade hon: “Det är hopplöst! Vi sa när de visade byggnationsplanen att det är för få cykelplatser till alla våra studenter. Men de sa att det inte hade blivit snyggt om de byggde fler”. I efterhand är jag beredd att hålla med! USCH va fult det är!! Denna kommentar hängde i vilket fall med mig hela vägen hem.

Vår fina gräsmatta är nu ett minne blott. Det som med lite fantasi kunde vara rena rama Central Park en solig dag! En andningspaus, under en kort lunchrast, från denna överprisade syrefattiga byggnad. Nu får vi istället grus och i och för sig fler bänkar vid skulpturen. Men jag kan inte sluta undra om det hade funnits en bättre lösning. Vi får se hur detta går.

På återseende,
Umarellen

Torsdag den 4 december, i hemmets trygga vrå, kl. 20:28.

Nu har jag gett det en vecka eller två och får lov att säga “Förlåt, men är det inte SKRATTRETANDE att det på något jävla vänster tillkommit fler cyklar???” För tro fan att det ändå är cyklar som står längs med fasaden (i två bemärkelser, se nedan) och framförallt vid busshållplatsen?? Rullstolsanvändare rullar inte förbi den barrikaden med ett glatt humör har jag säkra källor på! Och vad är grejen med staketet som står kvar och vaktar… orten?

En kan klaga på att studenter inte ställer i cykelställ som numera finns, men om ETT ord från FM yttras om detta så kan ni ge er Sören på att jag kommer stå längst fram på barrikaden (av cyklar) och peka med hela handen på ett praktexempel där estetik har gått före funktionalitet. Och jag har gått ESTET! Det säger något om universitetet och inte mina värderingar, jag lovar.

Sammanfattningsvis; innanför fasaden av glas och betong (sa jag att jag inte gillade glas och betong?) hoppas jag i alla fall att det är ett hjärta som pumpar. För cykelställen är i nuläget signerade av riddar Kato!! Är det för mycket begärt att VÄRLDENS mest hållbara universitet (Lunds universitet. 2025-11-27. Hållbarhet. https://www.lu.se/omuniversitetet/vision-mal-och-strategier/hallbarhet) främjar cykling inte bara på pappret utan även i praktiken. Dags att steppa upp.

/En ofrivillig cykelaktivist