Kära läsare! Det är högst troligt att du har kännedom kring det faktum att Sonden är medicinska föreningens kårtidning. Medicinska föreningen har stadgar. För Kårtidningen Sonden innebär dessa stadgar att varje års presidie ska intervjuas. För mig innebär dessa stadgar att jag har anledning att få alldeles egen egentid med ordföranden (Linnéa) och vice ordföranden (Gustav). Detta gör mig både förväntansfull och nervös.

Jag vill ändå påstå att jag är lite bekant med Linnéa och Gustav sedan innan. Vi har bland annat utbytt trevliga hälsningsfraser på expen och umgåtts på en partybuss i full fart på E22:an mellan Malmö och Lund (återkommer till detta). Trevliga och välinställda till sin omgivning är ändå två sätt jag skulle beskriva dem på. Därför känner jag mig ändå ganska självsäker (och såklart förväntansfull och nervös) när jag beger mig mot expen måndagen den 8 december (jag vet att artikeln är lite försenad, don’t judge).

Vi sätter oss i sofforna inne i köket och stänger dörren bakom oss.

Jag (Alva): Hello! Vad kul att ni ville ställa upp på denna obligatoriska intervju!

”Så gärna så!” säger de och skrattar.

Jag: Vill ni berätta lite om er själva? Vad heter ni? Vad pluggar ni… eller brukar ni plugga? Vilken post har ni?

Linnea: Jag heter Linnea Briggner, jag är ordförande för MF och jag pluggar normalt sett biomedicin. Eller jag tog egentligen examen från kandidaten i våras så detta blir mellan min kandidat och master. Och jag kommer från Höör om man vill veta det.

Gustav skrattar: Metropolen.

Vi pratar lite mer om Höör och vilka som kommer från Höör, men jag bedömer inte att detta är relevant för dig att läsa om kära läsare.

Gustav: Ja, jag heter Gustav. Sitter som Vice. Kommer från Borås. Inte lika coolt som Höör. Men ändå lite meme-igt.

Jag instämmer: Ja, ändå lite meme-igt.

Gustav fortsätter: Ehhh… ja, jag tog fysioterapeut-examen i våras men eftersom att jag inte kan släppa studentlivet så är jag kvar här.

Lol.

Våvs-mannen (som också kan beskrivas som trevlig och välinställd till sin omgivning) kommer i rummet och stör oss. Han skulle bara hämta bestick.

Jag: Vill ni beskriva era poster lite kort? Vad gör ni egentligen?

Gustav: Jaa… som vice sköter man främst ekonomin, ser till att den går ihop inom föreningen och alla utskott. Och sen jobbar man ganska mycket studiesocialt också med de olika samarbetsorganen i Lund. Studentlund, TRF, jag sitter i akademiska föreningens överstyrelse. Alltså lite sånt när kårer och nationer jobbar tillsammans.

Linnea: Mr Money

Jag: Mr Money

Linnea: Jag sysslar inte alls med ekonomi, eller jo lite, men inte i min dagliga verksamhet. Utan utbildningsbevakning är det jag gör. Jag sitter i mycket möten med fakulteten och universitetet, och tillsammans med de andra kårerna. Mycket möten alltså, mycket läsa handlingar inför möten, samt att få en uppfattning om vad studenterna tycker. Och sen är det mycket organisatoriskt, skriva handlingar både från fullmäktige (FUM) och från styrelsen. Så mötesledning och sånt. Mycket mail.

Gustav: Väldigt mycket mail. Man kan ha kommit från en kvarts möte och se att man har 23 nya mail.

Diskussionen kring mail fortsätter, som fortsätter in i en diskussion kring den stressiga uppstartsperioden i början av hösten. De båda upplevde att de slängdes in i rollen och förväntades kunna allt direkt.

Linnea: Det är typ andra halvåret man har koll på läget, och då ska man börja lämna över till sin efterträdare.

Gustav: Hahaha… första terminen handlar om att lära sig jobbet och andra terminen handlar om att lämna över.

Jag ställer en ny fråga: Vad ni fått lära er hittills då? Om er själva? Eller om MF eller om vad som helst?

Linnea: En sak är väl att andra inte heller har så bra koll som de ger sken av i början.

Gustav instämmer.

Linnea: I början kände jag: ”shit alla här är riktiga vuxna och här kommer jag och kan ingenting”. Men man märker lite efterhand att näee det finns andra som heller inte vet vad de håller på med. Och ibland vet man till och med mer än dem.

Jag: Fake it til you make it.

Linnea: Och sen en till sak: det är en svår balansgång att vara en kår med lagstadgade uppdrag som utbildningsbevakning och att ha en relation till fakulteten, och samtidigt kombinera det med den sociala föreningen (exempelvis puben, sexmästeriet och sonden hehe). Det är en utmaning.

Gustav: Den balansgången är tuff. Men vi gör det bästa vi kan.

Jag: Finns det mycket krav från universitetet kring hur det sociala ska drivas? Är det lätt att de liksom ”point fingers”?

Gustav: Nej, asså där har de inte så mycket att säga till om. Det är egentligen att vi inte ska göra något som kan uppfattas som dåligt.

Linnea: Universitetet vet ju att folk väljer Lund på grund av studentlivet. Inte av att det är forskning i världsklass eller toppuniversitet. De vet ju det. Så vi har ju ett samverkansforum med universitet, kommun och region, där vi träffas. För de vet ju värdet som finns i studentliv.

Linnea byter spår och frågar Gustav vad han har lärt sig om sig själv.

Gustav: Oj… Asså…

Han blir tyst och vi skrattar.

Gustav: Men det är en jättesvår fråga!

Han tänker lite till.

Gustav: Man klarar av mer än vad man tror. Jag gick ju in i det här med väldigt lite erfarenhet av den här typen av jobb. Men man lär sig väldigt mycket och man har en stor utvecklingspotential. Lägger man bara tillräckligt mycket tid på det lär man sig jätte-jättemycket. Jag har ju naturbakgrund så ekonomi kunde jag inte så mycket av från början, men jag har lärt mig jättemycket och man får jättebra erfarenheter för livet. Och man samarbetar också mycket med andra.

Det blir tyst.

Jag: Vad har du lärt dig om dig själv då Linnea?

Linnea: Asså ja… Jo men jag gillar arbetet jag håller på med. Jag kanske inte vill jobba lika politiskt som jag gör nu i framtiden. Det är ju verkligen politik man bedriver ibland. Men kanske det organisatoriska, det är najs att ha övergripande koll på läget.

Jag: Du gillar att vara chef.

Gustav skrattar: DET GÖR HON! Definitionen av girl boss.

Hon fortsätter berätta om en kul ledarskapskurs hon går nu.

Jag tar upp mina anteckningar där jag har skrivit upp jättemånga saftiga frågor.

Jag: Om ni skulle beskriva varandra med en frukt, vad skulle det vara då?

Det blir tyst länge. Gustav utlåter ett hmmmm. Linnea säger ”jävlar vad svårt”.

Det blir tyst igen. Detta är den längsta tystnaden hittills.

Linnea: Asså jag hade en första instinkt men jag vet inte var den kom ifrån.

Gustav frågar nervöst vad hon tänker.

Linnea: Jag bara tänkte ett päron. Men jag vet inte varför, det känns lite för smaklöst, jag tycker ändå du har lite mer karaktär.

Gustav: Kallar du mig smaklös?

Linnea försöker rädda upp det: Nej det är inte det!

Det blir tryckt stämning.

Hon testar en ny tanke: Hallon?… Men det är ett bär.

Jag: Det är tillåtet.

Vi börjar diskutera alternativa tolkningar av frukt och bär. Banan är ett bär och en ört och tomat är en frukt, osv.

Linnea: Vad tänkte du om mig Gustav?

Gustav: Jag tyckte typ en clementin. Ibland sur men älskad av alla.

Linnea brister ut i skratt. Gustav skrattar också men med en något mer nervös ton.

Det fortsätter fnissas och hallonet undrar nog om han kommer åka på stryk senare när vi är klara. Detta är en solklar illustration av varför frukt-frågan är en jättebra fråga att diskutera lite då och då. Kanske finns det något som behöver ventileras mellan två vänner men som endast vågas uttryckas när frukt kan agera som en slags mellanhand.

Vi går vidare.

Jag: Okej, har ni nåt bra gossip eller nåt bra scoop ni kan dela med er av?

Linnea: Asså det finns ju en tumblr-sida med skvaller om kår-heltidare.

Gustav: Ja, den är bra.

Jag blir genast mycket intresserad. Man skulle kunna säga att mina öron spetsas.

Jag: Alltså en sida om kår-heltidare? Nu eller som har varit?

Linnea: Nu. Så någon hemlig person är ju ansvarig för den. Så får man skicka in skvaller. Men det brukar ju inte vara så spicy, utan det är rätt tamt.

Gustav invänder: Men det beror på.

Linnea: Ibland är det lite roligt dock… men det är inte så dramatiska saker som har hänt i år. Jag är lite besviken.

Jag: Har det varit mer förut?

Linnea: Vissa år är det mycket break-ups och folk som har ihop det…

Gustav: Intriger

Jag: I styrelsena och så?

Linnea: Ja, mellan heltidarna. Alltså från de olika kårerna.

Jag: Har man mycket kontakt, lär man känna de andra heltidarna?

Gustav: Oja. Ni träffas ju alla ordföranden varje fredag till exempel.

De fortsätter berätta om hur de har kontakt och träffar olika heltidare. Och om baler och hur dyrt det är att gå på baler och att man inte kan gå på bal hela tiden och att Linnea hade hört om en som gick på 14 baler på ett år. Gustav tyckte det var bonkers.

Jag: Okej, men jag har ju frågat dig Gustav vad du tyckte att jag skulle ställa för frågor. Och då sa du ”förmannakrisen”.

Gustav: Ja, juste det gjorde jag.

Jag: Ehhhh…. hur vill du definiera den?

Linnea: Jag visste inte att det fanns en förmannakris?!

Gustav: Jag vet inte men jag blev bara jätterädd för MIFFOs bild. Det var ju jättemånga tomma poster.

För din information, kära läsare, hade MIFFOs en presentation på en förmannasittning där de tog upp en lista på alla vakanta poster inom MF, för att illustrera på den pågående ”förmannakrisen”.

Linnea: Men det är ju såna studentrepresentant-poster som alltid är vakanta. Asså vi har väldigt få sociala poster som är tomma.

Gustav verkar lättad: Ah, jag såg inte på skärmen. Men det är ju bra!

Detta var alltså underhållning konstruerad på en falsk verklighet. Jag tror MIFFOS har mer inflytande än de inser.

Vidare kollade jag i mina anteckningar ännu en gång för att se om jag hade nån mer intressant fråga. Under lunchen samma dag hade jag fått ett tips om att fråga kring medicinska föreningens sponsring. Men denna diskussion, kära läsare, tror jag heller inte intresserar dig i sin fullhet. Konstateras gör i alla fall att Lundaekonomerna är vassare på spons. Vi tror att förklaringen är att de har de i blodet. Jag frågade även om en möjlig Oatly-spons. Jag fick svaret att Oatly sa nej 😦

Jag: Okej för att avsluta, om ni får säga någonting som inte är MF. Och någonting som är MF.

Detta är en referens till en episk (och kanske lite kontroversiell) livesändning sexmästeriet hade under marskalkperioden 2024. (Detta kanske inte borde spridas eller uppmuntras, men jag ser ju också det som min roll som sondenredaktör att befästa den så kallade ”loren” inom MF med de medel jag blivit välsignad med).

Gustav skrattar: Det finns mycket åt båda hållen.

Linnea: Att lämna mikrolocket ute är inte MF.

Gustav: Hihihihhiihihi

Linnea: Det finns mycket back story till det.

Gustav: Hihihihihih

Linnea: Gustav brukar alltid lämna mikrolocket utanför.

…

Linnea: Samhörighet är MF. Det är det bästa med MF.

Jag: Håller du med Gustav?

Gustav: Jag håller med.

Linnea: Även om mikrolocket?

Gustav: Äehhh… nej jag tänker inte ta den här fighten nu hihihihihihi

Linnea: Vinna lilla bergssträckan i tandem

Gustav: DET ÄR MF!!

Det ser ut som att Gustav kommer på något mer.

Jag: Är det något du vill säga…. eller vill du lämna det vakant?

Gustav: Ehhh jag vet inte… jag fick mediacoachning innan det här så jag ska inte säga allt jag kommer på… Partybuss på E22:an det är inte MF.

Vi utbrister unisont: Det är faktiskt sjukt.

Gustav: LIVSFARLIGT.

Jag: Men så länge man inte krockar så är det fine.

Gustav: Och vi krockade inte denna gången.

Ännu en gång är det MIFFOs som ligger till grund för samtalsämnet.

Jag: Okej, för att avsluta, vem borde söka till ordförande och vice?

Här orkar jag inte transkribera längre och det är ändå försent att söka nu (tror jag?) så nu får det vara nog.

…

Efter detta är jag nöjd med intervjun. Jag, clementinen och hallonet utbyter återigen trevliga hälsningsfraser, som vi gjort så många gånger innan. Vi önskar varandra en bra slutspurt innan jul och en trevlig ledighet. De intar återigen sina platser vid sina varsina skrivbord när de vinkar adjö. Nöjd är jag att jag, förutom att jag haft en trevlig stund, uppfyllt mitt uppdrag som sondenredaktör genom att följa stadgarna. Nu kan jag slappna av.