Dies Toddyum Magna – dagen då räven springer lös, äggtoddyn inmundigas och solen alltid skiner.

I lördags inträffade den mytomspunna högtiden vi väntat på så länge, men vi gumbor såg varken skymten av äggtoddy eller solljus. Dessutom var rävarna vi mötte långt ifrån i dugligt skick att kunna springa.

Under champagnefrukosten i Lilla salen på AF-borgen är stämningen kolsyrad – spänd och förväntansfull. Distris har druckit champagne sedan gryning. Gumbasånger sjungs, frukostfrallor förtärs, och den traditionsenliga punschen kokas. Receptet omfattas av sekretess och kan av publicistiska skäl inte återges, men vi kan bekräfta att det rör sig om vodka och socker i alarmerande proportioner. Om ni vill ha vidare information, pressa distris.

Efter frukost var det dags för oss gumbor att förverkliga vårt syfte: att förskingra barn, lura pensionärer och förse Lunds invånare med snusk – det vill säga att sälja Toddyblad.

Iklädda läkarrock och skyddsglasögon var vi redo att utsättas för både äggkastning och ärtskjutning. Tyvärr kom vi på Clemens lindrigt undan och möttes mest av hastigt förbipasserande med paraply i högsta hugg på väg till något mycket viktigare (vi kan inte föreställa oss vad det skulle kunna vara). När gumborna jämförde blåmärken senare under kvällen fick vi stå bredvid och kolla på, oäggade och besvikna.

Utanför ICA var konkurrens hög och vi gumbor fick tampas med nyfunna fiender: tidningen Faktum, miljöaktivister och oljebrännande elbolag. Då vi drog in mer pengar än alla dessa aktörer tillsammans kan vi fastställa att Lundaborna anser att toddy är ett mer angeläget ändamål än både hemlösa och miljön.

Trots detta hade Clemens gumbor på det stora hela en förgylld förmiddag, mycket tack vare våra outtröttligt dedikerade distris som försåg både oss och sig själv med flytande guld.

Vid lunch begav vi oss med förstörda och genomblöta tidningar till Lundagård för att bevittna ett av de sektigaste (och sexigaste) inslagen under Dies: toppspelet. Där möttes vi av tweedklädda damer och herrar med kir i högra handen och snärtande piskor i den andra. Reglerna är nästintill omöjliga att förstå men vi insåg tillslut att poängen var att få den lilla träleksaken, den sk “toppen”, att snurra med hjälp av piskan samtidigt som ordet “topp” sägs med en frekvens på ungefär 1082ggr/min. Man undrar hur mycket övning spelarna får under resten av året – och vem de piskar i så fall (we volunteer as tribute🙋‍♀️🙋‍♀️).

Ett spex och två shots i luckan senare slår vi oss ned i Lilla Salen för supé. Här åtnjuts god mat, toastmästeri i världsklass och hedersbesök både från redaktionen och alkoholtillsynsnämnden. Det sistnämnda besöket överlevde vi knappt – de allra gladaste distrisarna (inga namn ska nämnas) undangömdes hastigt och belönades sedan för sin rävlist med ännu mer punsch.

Vad gäller eftersläppet droppade livebandet banger efter banger och alla hade händerna uppe i luften och pannorna mot baren.

Vi har i dag inte för avsikt att avslöja mer än så och nöjer oss därför med att konstatera att mer finns att säga, dock inte i detta forum. #What happens in AF, stays in AF #overandout

/Emma Chatzopoulos och Alva Andreasson