För en månad sedan, 17:e september för att vara exakt, blev en pojke kär. Rättelse: Det var säkert många pojkar som blev förälskade den dagen, det var ju trots allt Partus. Men jag tänker specifikt på en som jag och min medredaktör påträffade utanför pizzeria Sesam tidigt på morgonen den 18:e. 

Det hela började med ett meddelande till Medicinska Föreningens Facebook-sida. “Tjena, må vara jäkligt konstigt. Men jag söker en finlandssvensk tjej som heter daniella som pluggar medicin. Träffade henne vid kalmars nation idag/kväll”. Vi flinade lite åt meddelandet och ömmade för denna gest som torde sig hämtad ur Love Actually, men lät tankarna snabbt vandra vidare till viktigare saker, som huruvida man skulle ta en falafelrulle med eller utan extra halloumi. 

Någon halvtimma senare, ett cykelförande tillstånd uppnått, lämnade vi Mårtenstorgets egen citrin för att bege oss hemåt. Jag, som den efterhängsna varelse jag är, kom ut sist och möttes av att en i sällskapet lyckats locka till sig någon av det manliga könet. Inte ovanligt klockan nollfemnånting i centrala Lund, tänker ni kanske, men ack, det var något speciellt med den här killen. Bärandes rosa overall och ett uppspelt ansikte berättade han att han fastnat med blicken på den grönvita MF-kassen som någon i sällskapet bar på och tvingats stanna till. Varför, tänker ni kanske? Elementärt, säger jag. Han letade efter sin Daniella. 

Vi hade alltså lyckats stöta på ingen mindre än D-sektionens egna hopplöse romantiker. Erik, som han heter, berättade historien om hur han hade ramlat på asfalten utanför Kalmar nation och hunnit föreställa sig Valhalla, men avbröts i sina fantasier av en uppenbarelse från ovan. Närmare bestämt var det tydligen en finlandssvenska som hjälpte vår protagonist upp på fötterna, gjorde en basal rutinnervstatus och försäkrade sig själv och honom om att han skulle överleva resten av nattens bravader. Det var tydligen något i denna interaktion, kanske en släng av Prince Charming-syndromet, som fick Erik på fall. Igen. Liksom en nyräddad prinsessa beslutade sig Erik för att finna sin riddare i skinande vit läkarrock – i sann Zara Larsson-tweetar-bilder-på-Brian-Whittaker-2015-anda. 

Denna text var egentligen ämnad att bli en kontaktannons för att föra samman Erik och Daniella, men efter att ha kontaktat Erik på Instagram uppdagades det att han redan funnit sin medicinskt allmänbildande hjältinna genom en kompis kompis kompis. I Lund är man ju sällan längre än en gemensam Facebook-vän i från varandra, på gott och ont. 

Jag har emellertid några tips på andra sätt att gå tillväga för att finna en förlorad romans, om just Du skulle behöva dem:

1. Kolla bland vimmelbilderna från veckans nationsklubbar. Kanske är det han som du flörtade med i kön till Grönt & Gott förra veckan som plötsligt flinar in i kameran med ett riktigt slitet plastglas i handen? Här kan du dessutom avgöra – baserat på många faktorer som kommer av den utlämnande situationen som är att bli fotad på fyllan – om du vill träffa honom igen. 
2. Swipea på Tinder tills det inte längre finns några nya singlar i ditt område. Om detta misslyckas så finns det tyvärr inte mycket mer att göra – det är för sent, kom tillbaka om genomsnittliga 3-5 månader.
3. Skriv ut affischer! Kostar inte många kronor på BMC och gör det möjligt att vidare undersöka om ragget är något att ha – sätter du upp posters på Juridicum och får svar så kanske du ska fundera på om det verkligen är en bra idé att ta kontakt. Om du är rädd för att det ska verka för desperat så kom ihåg: Någon på Sparta har redan gjort det.

Sammanfattningsvis bör vi som individer helt enkelt verkligen ta mer ansvar för vår egen lycka och inte ge upp för tidigt – det enda som står mellan dig och kärleken är trots allt max en kvart på cykeln och ett samtyckeskontrakt. Var mer som Erik!

Erik har för övrigt godkänt texten innan publicering ❤