En svala gör ingen sommar

… men 168 svalor tapetserade på väggarna i till synes slumpmässiga arrangemang går inte att misstolka. Sommaren är evigt fryst i tiden på Health Sciences Centre (HSC).

Jag antar att ni liksom jag inte har undgått att lägga märke till de många gånger besynnerliga konstverk som dykt upp i synfältet sedan vår undervisning förlades till HSC. Det är affischer med klassiker som Carl Larsson varvade med expressionistiskt gestaltade koi-fiskar. Det är retuscherade fotografier av Paris skyline i dimma blandade med mönstrade tyger som framkallar huvudvärk om man betraktar dem längre än tio sekunder. Verken i sig är nödvändigtvis inte smaklösa, men kombinationen av dem blir närmast psykedelisk.

Det som skiljer HSC:s konstsamling från andra offentliga byggnaders dito är, utöver den stora spännvidden på genrer och teman, också kvantiteten. Jag fick det till 412 objekt, varav 26 föreställer Eiffeltornet! En fråga man kan ställa sig är hur detta påverkar studenternas prestationer. På Lunds universitets hemsida står det att “HSC har en stimulerande utbildningsmiljö”. Med ”stimulerande” misstänker jag att man menar ”kognitivt överstimulerande”? För att undersöka detta tar jag med er på en hypotetisk vandring genom lokalerna från punkt A (entrédörrarna) till punkt B (ett PBL-rum).

På entréplanet är allt lugnt, du går mot lunchrummet för att lämna din korv stroganoff i kylen. Utanför hänger tavlan med Gustav Klimts rödhåriga kvinna med blommor i håret. Den är ju fin! Faktum är att du känner dig riktigt utvilad idag. Du går vidare uppför trappan. Här stöter du på det första hindret: på avsatsen mellan trapporna sticker en majblomma i ofantliga proportioner ut ur väggen, omgiven av svalor. Du tänker: blir konstverk bättre ju längre de skjuter ut från väggen? Och att: nej det blir de bevisligen inte. Du kommer upp till våning 2. Vart var det nu du skulle? Efter att ha betraktat orienteringstavlan börjar du tvivla på att du ens är i rätt hus, men fortsätter ändå mot nästa våning. Som ett hån mot dina bristande geografiska förmågor dyker en gigantisk världskarta upp framför dig. Den går i dassiga gråbruna toner och ska föreställa vara målad på träplankor. Även denna omges av svalor. De där svalorna börjar gå dig på nerverna, du känner dig omväxlande varm, sval och förvirrad. När du öppnar dörrarna till korridor B har du helt förlorat uppfattningen om väderstreck och väljer på måfå att gå i samma riktning som handen du har ett födelsemärke på. Du går längs en korridor som är möblerad med vad som ser ut att vara resterna från ett dödsbo.Vad var det nu den här veckans PBL skulle handla om? Allt du kan tänka på är svalor, de finns på väggarna, på skåpen, i taket. Insprängt bland den antika inredningen börjar riktigt kitschiga tavlor dyka upp, med färgglada vespor framför ett svartvitt torg och sånt. Du stannar framför en tavla med illgula citronhalvor som snurrar kring varandra i hallucinogena mönster. Någon ropar ditt namn, en kursare som är i samma grupp som du. Som i trans följer du rösten och kommer till sist fram till grupprummet där alla sitter och väntar på dig. Du noterar att syrehalten i luften om möjligt är ännu lägre än i korridoren, sjunker ned på en stol och försöker uppbåda kraft nog att fokusera på [infoga cellsignalering, ryggmärgsbanor, hjärtminutvolym].

Jaha, det här var som sagt hypotetiskt. Allas våra upplevelser av att tillbringa tid på HSC skiljer sig åt, men de negativa effekterna på hälsan går inte att ta miste på. Vi får hoppas att inredningen på nya Forum Medicum görs med studentens bästa i åtanke, och fram till dess acceptera den snurriga, svalmättade vardagen.