Och så hamnar man där igen, i det förbjudna landet. Ni kanske inte känner till det, så låt mig berätta. Tänk er en sen kväll på metro följt av en aningen obehaglig efterfest på parran, då kanske ni finner er där. Det kan beskrivas som ett limbo, en utopi, som endast framträder som en direkt konsekvens av en rad val, omöjliga att kartlägga när larmet går dagen efter. Med lika stor relevans i forskarvärlden som macchiarinis plaststrupar. Du bör helt enkelt må som man ska med tre timmars sömn i kroppen, ett länsat barskåp och en misstänksam förkylning som har hållit i sig i snart tre veckor nu. Men sanningen att säga är att du faktiskt mår rätt ok. Känner du igen det här? Då har du varit där, i det förbjudna landet. Ändock, vetskapen om att något är på tok och att det lovade landet knackar på dörren fyller din tankeverksamhet. Så hur hamnade jag där igen? Och vad är då det lovade landet?

Låt mig ta er tillbaka, till en annan tid, en tid då man var lite grönare och mer medgörlig. Med idéer om att onsdagsklubba mer, börja träna, äta bättre, plugga effektivare och umgås mer med vänner. Så vad hände egentligen, fullföljde jag mina löften? Det började som det alltid gör med en idé om en onsdagsklubb som efter att klockan slagit GT’O-clock snart blir verklighet. Då är man där igen, i kön, med en vakt som säger till en att man inte får dricka i kön tre gånger inom loppet av fem minuter. Snart är man inne och klubbandet är igång. Vad kan man då förvänta sig av en onsdagsklubb och är det verkligen värt det? Låt mig ge er en kort sammanfattning. 

Till hjälp för sammanfattningen använder jag mitt kontoutdrag, ett tips ni kan ta med er om ni undrar vad ni verkligen gjorde dagen innan. Det börjar med 250 kr på shots och vad får man i gengäld egentligen? Jo man råkar hamna på en tik tok, värt varenda öre enligt mig! Vad mer? Det här jag tänker skriva nu är farligt, ta det inte för ordagrant, era veckodagar kommer för evigt förändras. Om ni går ut på en onsdag, blir det som vanliga människor benämner torsdag, för er lördag- dvs en pluggfri dag. Vilken dag kommer då näst? Jo det är ju fredag igen. Hur gick det där ihop? En fråga som snart glöms bort ”för omöjlig det är man ju inte” som en annan sondare Carl Rosenbacke brukar säga. För att komma vidare i historien går vi tillbaka till kontoutdraget, vänthallen 150 kr. Juste ja, en måltid man snabbt glömmer men ändå ett mysigt möte med en gammal novisch. Även om personalen vägrade sätta på sin berömda musik, trots påtryckningar från flera håll. 

Vad hände sen då? Kontoutdraget säger inget, men ett minne om den återkommande ångesten av att mobilen vill påstå att man ska gå upp om 2 timmar och 45 minuter ligger kvar. Samt återfinns en svag återblick av en cykelfärd mot en lyktstolpe. Var det jag, eller berörde det någon annan?

Nu har ni säkert slutat läsa, rimligt, verkligen rimligt, men ni som är kvar kanske ändå undrar vad det lovade landet är. Tyvärr är det inte så hoppfullt som man kan tro. Det inträffar strax efter det förbjudna landet och följer fysikens alla lagar, hade nog till och med kunnat publicerats i Lundagård. Gårdagen kommer ikapp, du har nu passerat floden styx, du är bakis, du mår piss. Sov nu, snälla sov. 

Frågan som kvarstår efter de osammanhängande tankarna som har präglat texten, var det värt det? En enkel fråga, med ett svar svårare att förstå- än att de tre groddbladen faktiskt inte har något att göra med grodor. (läs föregående mening med tysk brytning för ökad förståelse)

Har man kul? 

-Ja!

Händer grejer som endast inträffar i dimman på en onsdagsklubb?

-Ja!

Förändrar man veckan till tre vardagar och fyra helgdagar?

-Ja!

Får man något plugg gjort och är man närvarande på veckans föreläsningar och demos?

-Nej och återigen nej!

Ta med er detta och väg valet lika starkt som vilken sås ni till sist tar på eran rulle.