Det hade gått två veckor sedan den senaste cylindern gick in i våra munnar. Abstinensen drev oss till vansinne. I det mörka rummet vi kapslat in oss i började hallucinationerna träda fram ur skuggorna. Den läckande vattenledningen i hörnet av rummet började ta skepnaden av en man. En stor man. En falafelberest man. Ur mörket började vi ana ett hest mummel. Som något taget direkt ur en film släppt 25 juli 2012, regisserad av Christofer Nolan, med en budget på 250 miljoner USD.

Vi började fumla efter något i formen av en falafelrulle, när rösten blev tydligare. Ur mörkret hörde vi följande – ”You think the falafel is your ally”. Skräcken spred sig som en blixt genom kroppen, men detta var bara början. Skepnaden hade nu klivit fram och framför oss stod Ärt, kusin till Böne. ”You merely adopted the falafel. I was born in it, molded by it. I didnt see the Lundafalafel until I was already a man, by then it was nothing to me but blinding”. Rankargänget insåg snabbt att de var underlägsna jämte Ärt, och gav sig av.

Kallsvettiga anlände vi till Lundafalafeln, beläget cirka 50 meter från BajsBotulfs. Fotografen var i tid – troligtvis för att vi åkte dit tillsammans. Livet var bra förutom att magarna kurrade men framför oss sken hålet i väggen som en kista full med guld. Vi kände oss som pirater och det var dags att plundra.

Bytet var definitivt inte en besvikelse. En vis man sa en gång ”With great power comes great responsibility”, och ansvar är definitivt något vägghålet tar. För endast 45 riksdaler placerades en cylinder med omänsklig diameter i våra händer. Är du mindre modig kan du välja den mer barmhärtiga versionen för endast 40 riksdaler. Smaken, som definitivt går att skryta om, är däremot densamma.

Vid första tugga överraskar bra sås, krämig men ändå krispig falafel samt syrlig saltgurka. Smakerna går väl med den goda såsen som vi däremot hade velat se i lite större mängder. Fördelningen mellan de olika ingredienserna är bra. Falafeln står i centrum genom hela rullen där resten av smakerna endast kompletterar.

Men allt är inte bara bra här i livet. När man avnjuter sin rulle erbjuds sittplatser runt små bord utanför hålet. I kalla, blåsiga tider som dessa innebär det lätt obehagliga vindar som letar sig in under kläderna. Vidare kan den strukturella integriteten hos rullen svikta, vilket tyvärr drabbade den ena rankaren. Sigge tog hem en oönskad men en gnutta taktisk doggybag.

Efter en sömnlös natt känner rankargänget slutligen sig redo för ett absolut betyg. Smakerna triumferar men med en kombination av kylan, såsmängden och ibland tveksam rullestruktur ger vi Lundafalafel en solid 7/10 kikärtor.

Innan vi avslutar vill vi tacka vår trogna fotograf, och numera sondenkollega, Sana Al-Ani samt Ärt för hans expertis inom falafelvetenskap. Häng med nästa gång då vi besöker en central hytta där man med lite tur får en extra smetboll vid sidan om.

Xoxo, Sigge och Jakob