Som de flesta vet är hösten ett meteorologiskt tillstånd, men jag vill också skriva om hur hösten påverkar dig och mig. Ja, om hösten som medicinskt tillstånd, ett som drabbar oss alla. Det tänkte jag skriva lite om.

Å nej, inte en till överspänd typ som tycker synd om sig med tröttsamma metaforer om höstrusk och fallna löv, tänker du säkert. Men det är inte riktigt så jag ser det. Jag vill nämligen mena att hösten är något positivt, och ser möjligheterna i det sinnestillstånd som den kan föra med sig.

Precis som många andra är jag hitflyttad från skogigare trakter, och under min första höst i Lund kände jag mig besviken med vad staden har att bjuda på i fråga om naturupplevelser. Men det jag har insett är att Lund ofta bjuder på minst lika mycket naturprakt som många andra platser, kanske särskilt under hösten. De gamla tegelbyggnaderna smälter perfekt ihop med den rödskiftande murgrönan som ofta täcker deras fasader. Stadens parker sprakar av färger med sina guldgröna bokar och rostfärgade kastanjer. Så oavsett om du bor här eller bara motvilligt åker hit för en och annan föreläsning, passa på att ta in vad höstlund har att bjuda på, innan vintern är över oss.

För några veckor sedan råkade jag stöta på en ekorre, och en lång stund fick vi tillfälle att betrakta varandra. Den satt uppe i ett snår medan den smaskade på någon typ av nöt och misstänksamt såg ned på mig, som inkräktade på dess måltidsstund. För första gången tror jag att jag verkligen tog mig tid att beundra det lilla djuret som jag annars alltid tagit för givet. Det rödvita rufset med sin yviga svans rörde sig fram och tillbaka genom lövverket medan den gjorde ifrån sig små knäppande läten. Till slut förstod jag att den nog mest ville säga åt mig att sticka därifrån, men jag blev lika glad ändå.

Här i den kalla norden måste naturen lägga all sin energi på att växa och föröka sig under ett fåtal intensiva sommarmånader. Hösten är inte lika jäktad, den låter sig ta sin tid. Det ger oss tiden att stanna upp betrakta de små sakerna. Visst kan det vara underbart att stiga in i en skog fylld av fågelsång, men att nu kunna lyssna på en enda rödhakes vemodiga sång ger en nästan större glädje, eftersom det lyser upp en annars mörk årstid.

Hösten är en tid som ofta kännetecknas av begynnande D-vitaminbrist, pluggångest och ösregn, ofta i stigande grad. Men om du håller ögonen öppna och tillåter dig själv att stanna upp ibland, kanske du finner att här ändå finns något att hämta. Fast en kall tisdagseftermiddag, när regnet vräker ned som värst och tankarna vandrar mot den kommande vintern, då är det helt okej att få tycka lite synd om sig själv också.

// Isak Mattisson