Fyra är de glada gossar som sitter kring det runda bordet. Luften i pavvans gamla ”T3-rum” är tung av mikrade mikroplaster och den speciella kroppsodör som bara ett par pseudoalkoholister som nyss läst leverpatologi kan ge ifrån sig. En sådan doftbild får man inte för pengar. Men det finns något mer som hänger i luften denna dystra marstorsdag. En sondis undran. Utan någon vidare respekt för det pågående samtalet avbryts dem. Frågan är lika enkel som den är genialisk:

Vilket är ditt spirit animal?

William Björkman är inte sen med att ta ton. 

“Ehmmm ja… nära att jag säger krabba pga dansen”

“Hård på utsidan tom på insidan?” Max visar direkt att han är på tårna idag. Han är här för att spela boll.

“Precis så. Fast egentligen är jag garanterat en primat” svarar William.

“Oj, hybris?” säger Max med sina genomborrande Max-ögon.

“När jag kör bil känner jag mig som en apa. Det är liksom inte en rimlig situation. Är jag en trög apa kanske? Som kung Julien. Eller den lilla tjocka? Han som hoppar runt. I filmen. Den lilla jäveln” säger William samtidigt som han med imponerande framgång imiterar Mort från Madagaskar, något som väcker Emanuels intresse.

“Menar du kungen?”

“Nej nej. Kungen är ju alldeles för alfa.”

Med de orden går frågan vidare till Max.  

“Jag har inte lika mycket hybris. Så ingen primat. Det får nog bli någon typ av insekt.” 

“Botten av näringskedjan.” påpekar William.

“En spindel kanske. Bäst av de ryggradslösa. Eller en myra?” Max verkar alldeles villrådig. 

“En sån med svamp?” undrar William.

“Ja precis. En sån myra med svamp. Men sen fick jag höra senast igår att jag är en röd panda. Men jag kan nog inte berätta vem som sa det. Eller hur ser det ut med Sondens källskydd?

Samtidigt som jag redogör för Sondens förkärlek till pressetik försöker William frenetiskt förstå vad en röd panda är.

“Jaha en kattbjörn! Bara lite större än en pumpa” 

Vi tackar för Williams knivskarpa iakttagelse och konstaterar att även om Max ser sig själv som en svampmyra kommer han alltid vara en röd panda i sin omgivnings ögon.

Nu har turen kommit till Emanuel. 

“Här på pavvan är jag känd för maträtterna utöver det vanliga. En klassiker är ketchup med lax. Därför säger jag Nemo.”

“Och svår och hitta! Ibland är du i hissen” anmärker William och berättar förnöjt om Emanuels vana att använda hissen för att kämpa sig upp till pavvans övervåning.

“Så är det. Dessutom är jag röd som en kommunist. Eller nu ska vi inte överdriva. Men Lenin hade inte helt fel. Han skulle dock stannat vid andra revolutionen”

“Ja precis, vid näsoperationen” fyller William i.

“Och snygg var han” fortsätter Emanuel inför en alltmer stressad och dessorienterad sondenreporter.

“Nej, vänta nu”, avbryter Max. “Det var ju stalin som var snygg”

“Jag tycker bättre om Stalin. Ut ett helhetsperspektiv. Han fick ändå tågen att gå. Det ska han ha” hinner William flinkt inflika innan diskussionen äntligen avbryts. Och förhoppningsvis glöms bort för gott.

Sist ut är Hannes, känd för vad som av eftervärlden kommer minnas som historiens kortaste och möjligtvis även minst intensiva sondenkarriär. 

“Jag vill säga capybara. Men jag vet inte om jag är så chill egentligen. Men jag vill”

William, vars djurkännedom av allt att döma är obefintlig, googlar frenetiskt.  “Jävlar vad den gnager”.

“Ja jävlar du. Den ser ut att ha en rejäl sångröst”, tycker Max.

“Frågan är vem den gnager på”, säger William och ser fundersam ut.

“Träd o nötter och sånt”, svarar Hannes med ett otroligt skansenjonaslugn. 

“Jaha. Inga människor? Den är kanske laktobaktovegitarian”. William är uppenbart besviken. 

“Ibland kan dom dock äta upp sina barn” påstår Hannes trots tveksamt källäge.

“Ja men det gjorde ju stalin också!. Eller han gjorde åtminstone lite snusk mot sitt folk”. Williams sista ord sätter spiken i kistan inte bara på en påfallande olämplig sondering utan möjligtvis även hans framtida karriär i FUM.

Samtidigt som Anders förgäves försöker undkomma William-inducerad censur tar Isak tempen på lunchrummet i Malmö.

---

Undertecknad (Isak) sonderar på CRCs pentry och finner där Moltas samt anonymt intervjuoffer (vars ryggtavla vi kan se till höger i bild).

Samtalet inleds på ett naturligt sätt med att undertecknad frågar om Moltas spirit animal, vilket visar sig vara en uggla. Den är lika snabb som klok, lyder motiveringen.

”De gör häftiga ljud också”, tillägger Isak . Varpå Moltas är snabb med att rätta, att den ju faktiskt är rätt så tyst. Precis som Moltas alltså.

”Tror du dina kompisar håller med?” frågar Isak.

”Vi kan väl höra med dem”

Isak vänder sig nu till anonymt intervjuoffer

”Absolut inte”.

”Jaha, men vad tycker du hans spirit animal är då?”

”Sonic the hedghehog.” Alla runt bordet håller med. Men det visar sig också att Moltas furzona är en katt. Det har en tagit reda på med ett onlinetest. Isak håller med om att Moltas är kattig.

Därmed tackar vi för Moltas och anonymt intervjuoffers bidrag. Moltas vill också påpeka att han felciterades förra gången han deltog i sonderingen, vilket jag nu har gjort igen.

---

Härnäst träffar vi Gabriel, Sako och Rahma från termin 4
”Vad är ditt spirit animal?” frågar Isak Sako.

”Jag har inget spirit animal, men min patronus är en greyhound.” För de icke invigda är en patronus alltså en sorts skyddande ande som Harry Potter och hans vänner kan framkalla med sina trollpinnar.

”Nej men du är ju ingen greyhound, [Gabriel imiterar en greyhound] du är ju inte sån”

Rahma och Gabriel kommer fram till att det snarare ska vara ett djur som är glad, och matglad.
”En labrador” föreslår Isak.

”Eller en apa”, föreslår Rahma, ”en liten och gullig apa”.

”Typ en sån som Pippi har”? undrar Isak.

”Ja, eller som Marcel från Friends” tycker Sako varpå Isak ser ut som ett frågetecken, eftersom hans kulturella referenser ungefär motsvara din farmors.

Gabriels spirit animal är helt klart en björn, det finns ingen tvekan där. Rahmas är en gam (tycker Sako) och mitt tycker dom är en kanin. Eller kanske ett marsvin.

Med det tackar vi Rahma, Gabriel och Sako för deras medverkan.

---

Fridens liljor, 

Edra sondörer Isak & Anders