Året är 1695. Du har precis skrivit in dig som medicinae studiosus vid universitet i Lund. Ditt namn är Petrus Johanni (Peder Jönsson) och du är en prästson från Göinge. Av någon anledning har du intresserat dig för naturvetenskapen. Till familjens missnöje har du valt att lämna prästgård och socken för att söka dig söderut, till universitetsstaden Lund. Fast nja, stad är väl kanske att ta i. Det som för tre hundra år sedan var ett av det danska väldets pärlor med sin domkyrka och sin ärkebiskop, där gråbröder och nunnor trängdes på gatorna, har efter reformationen och åratal av svenska härjningar reducerats till något som mer liknar en förvuxen bondby i Svea rikes utkant.

Universitet var vid denna tid fortfarande ungt, och universitet förlitade sig främst på utländska professorer, eftersom det fortfarande rådde stor brist på inhemska talanger. Fast åtta år tidigare hade Mathias Neumann, som en av de första i sitt slag i Sverige, avlagt doktorsexamen i medicin i Lund. Under det sex timmar långa förhöret som föregick doktorspromoveringen fick Neumann svara på de svåraste frågorna inom den medicinska vetenskapen vid denna tid.

Av vilka likartade delar har ögat bildats?

”Av hinnor och vätskor.”

Vad handlas inom fysiologien?
”Sju naturföreteelser enligt allmän åsikt, element, temperament, vätskor, själ (spiritus), krafter, funktioner” kunde Mathias Neumann meddela. Fast till hans försvar så lade han till att somliga har börjat ifrågasätta den här definitionen.

Har du någon gång sett hjärnans anatomi?

”Jag minns att jag gjort det någon gång men efter så lång tid kan jag icke komma ihåg allt.”

Hur var det då ställt med den medicinska vetenskapen vid denna tid? Faktum är att 1600-talet hade varit en banbrytande tid för medicinen. Den kanske viktigaste upptäckten var beskrivningen av blodomloppet, som gjorde av engelsmannen William Harvey. Ända sedan den antika läkaren Galenos hade tron varit att det venösa och det arteriella blodet tillhörde helt olika kretslopp. Det venösa blodet troddes vara viktigt för vegetativa funktioner (det vi idag skulle kalla basalmetabolism) medan det arteriella blodet tillät oss att agera och reagera. Det venösa blodet bildades i levern och förde ut den vegetativa själen till kroppens vävnader, där det också förbrukades. Artärblodet bildades i hjärtat och försåg kroppen med den animaliska själen.

Harveys beskrivning gick tvärt emot detta och innebar alltså en revolution för medicinen samt bidrog till att den antika läkekonsten började ifrågasättas på allvar. Det ska dock nämnas att den arabiske vetenskapsmannen Ibn al-Nafis hade beskrivit lungkretsloppet fyra hundra år tidigare, men det hade ju uppenbarligen inte slagit igenom.

För att inhämta all denna kunskap krävdes förstås en massa böcker, och universitets böcker var vid denna tid inhysta i det så kallade Kungshuset i Lundagård. Men av en av universitetsbibliotekariernas kategorisering att döma var de kanske inte alltid vid det bästa skick. Han delade nämligen in böckerna i kategorierna:

1. ”wåte eller maskstungne”
2. ”brände”
3. ”färgade”
4. ”defekte”
5. ”musätne eller alldeles borta”

Nog om studier, hur var det egentligen med studentlivet vid denna tid? Om Lunds studentliv för en utomstående framstår som en bubbla idag måste det varit hundra gånger värre för 300 år sedan. Universitet hade nämligen en egen domstol, där universitets rektor tillsammans med andra högt uppsatta agerade domare. En gång har till och med en student dömts till döden av universitet. Vid inskrivningen svors en studented inför rektorn och efter det hade studenten också rätt att bära värja. Men tack och lov verkar inte Lund ha haft samma sorts nollningstraditioner som Uppsala. Där förseddes nollan nämligen med horn och djuröron som sedan hyvlades bort med diverse verktyg. Efter det fick studenten passa upp på en äldre kamrat i ett år. Tack och lov förbjöds denna ceremoni 1691, och i Lund verkar studenterna ha sluppit den här typen av påfund helt och hållet.