Höstlöven prasslar under våra fötter och träden skiftar i grönt, orange och rött. Det är Corbalstider och på Locus Medicus Ludensis väntar en kväll i samma färgskala – temat för onsdagens marskalksittning är traffic light och Sonden har blivit inbjudna att delta.

Varje år utses 25 studenter vid Medicinska föreningen till marskalkar och åtar sig då det ärofyllda (men omöjliga?) uppdraget att upprätthålla ordningen under Corbalen. Deras jobb är att sätta stopp för allsång, bordsskålar och olovligt toaspring som hotar att förvandla den eleganta balen till en simpel sittning. För att förbereda sig för denna uppgift genomgår marskalkerna en fyra veckor lång prövning där deras egen förmåga att uppföra sig sätts på prov. Utbildningen består, något motsägelsefullt, av två till tre dagars fylla i veckan. Kanske är tanken att man först måste lära känna fienden för att kunna bekämpa den.

I enlighet med temat för kvällen har vi klätt oss i röd respektive grön tröja, men väl framme vid Locus möts vi av en mer… fantasifull tolkning av klädkoden.

I dörröppningen står Mike Wazowski från Monsters Inc. och en (mycket glad) Angry Bird som insisterar på att vi måste genomgå samma metamorfos innan vi släpps in i värmen. Wazowski och Angry Bird börjar med att måla våra ansikten med stor noggrannhet – inte en enda kvadratcentimeter skonas. Färgen visar sig dessutom vara av det glansiga, klibbiga, svettliknande slaget och tycks ha en särskild förmåga att smeta ut sig på precis allt den kommer i kontakt med. Utöver det kläs alla singlar i ett överdimensionerat öga och horn, medan de stadigt kilande får anknäbb och arga ögonbryn av tjock svart tejp.

Medan vi förvandlas från singel till Wazowski och flickvän till Angry Bird droppar allt fler marskalkar in, förfestade och redo. En efter en får de samma behandling som vi och snart börjar en mindre armé av Wazowskis och Angry Birds ta form utanför Locus.

Ambitionsnivån i marskalkernas egen utklädnad varierar. Några har nöjt sig med en tröja i rätt färg, andra har gått loss med ansiktsfärg på eget bevåg. Två personer dyker upp som Lorax, iklädda orangea kroppsstrumpor, extremt konkava ölmagar och fluffiga gula valrossmustascher.

När de får syn på konduktris-Märta har de plötsligt hittat sin trilling.

Efter smaskig fördrink och trevligt mingel föses vi in i sittningssalen där vi raskt segregeras efter ansiktsfärg. Green-face på ena sidan, red-face på andra.

Maten som serverades under kvällen var något alldeles speciellt i allafall. Med en budget på 15 kr per person kom en pastagratänggjord på grön, gul och röd pasta med ärtor , majs och tomat villet är i linje med kvällens tema. Ovanpå det, ett tjockt lager ost som vi tackar för att det fanns. Det märks att kockarna hade tänkt tillber de kom till temat, bara lite synd att deras kulinariska ambition dog där. Trots snälla recensioner av marskalkar fanns det mycket mat över vid kvällens slut.

Mitt i festligheterna dyker konduktris-Benjamin upp. Konduktriserna är de tappra själar som ansvarar för marskalkernas fostran och planerar periodens alla sittningar. Benjamin väljer ut tre av vad han lovar är de duktigaste mest exemplariska marskalkarna för Sonden att intervjua.

Vi får träffa William (T1 Läk), Malva (T4 Läk) och Ella (T1 Läk) och frågar vad som gör just dem särskilt lämpade för sonderingsuppdraget. Innan någon hinner svara ansluter Nils (T1 Läk) till sällskapet, självnominerad. Han är snabb med att påpeka att hans närvaro inte ska förväxlas med någon särskild kompetens.

“Jag hoppade ju bara med här så jag är väl inte en bra marskalk. Tack så mycket för förtroendet, Benjamin. Det fick jag ju inte men tack ändå.”

Ella är inte heller övertygad om sin särklass: “Jag tror bara jag stod närmast faktiskt.”

William: “Jag tänker att ni var andrahandsval. Jag satt i andra hörnet, Benjamin hämtade mig. Jag vet inte varför… jag har ganska få egenskaper för en bra marskalk.”

Nils rycker genast in till hans försvar: “Nä nu ska jag prata för William här. Han är en jävel på att göra quiz. William Lindquiz!! Det är nog hans största talang förutom att komma 4a i Anki leaderboarden.”

William gör ett nytt försök att besvara frågan: “Nä, men vad utmärker oss som bra marsalker? Trevliga, inlyssnande…”

De andra hakar snabbt på och listan med adjektiv blir snabbt lång: en bra marskalk är skön, vacker, ödmjuk, klok, empatisk, smart, snäll, “jävligt grön” och musikalisk. Malva spelar dragspel och piano, Nils fiol och trumpet och Ella triangel. En imponerande samling talanger! Vi är nöjda med svaren och tycker Benjamin ska vara mycket stolt över den kompetenta skara han samlat.

Vi lämnar marskalkernas professionella kvalifikationer och övergår till något betydligt mer spännande: deras kärleksliv. Vad är en tidning till för om inte lite gott skvaller? Kvällens trafikljusfärger erbjuder ett ypperligt tillfälle att reda ut vilka signaler marskalkerna skickar ikväll. Malvas orangea Lorax-strumpa verkar vittna om en minst sagt komplicerad relationsstatus.

“Jag har en sambo där hemma,” berättar Malva. “Vi har haft lite problem vad ska jag säga…. det största problemet är matlagningen.”

Nils gräver vidare: “Är det matlagningen eller avsaknaden av matlagning?”

William: “Eller kvaliteten på matlagningen?”

Där verkar han ha satt fingret på något.

Malva ser upprörd ut nu: “Jag ställer upp med det ena och det tredje, Michelin nivå. Vad får jag? Havregrynsgröt. Kokt ägg. Det är fan inte okej!”

Alla marskalkar, som tidigare höjt pastagratäng tricolore till skyarna, instämmer högljutt.

“Jag funderar på skilsmässa,” säger Malva allvarligt.

William verkar se sin chans: “Men då flyttar jag gärna in!!!”

Minst sagt en komplicerad situation. Men hur är det med de som lämnat det invecklade singellivet bakom sig? Vi vänder oss till de arga fåglarna och frågar om de är lyckligt förälskade (svar ja). Med varandra?

Ella ser förskräckt ut: “Nej nej nej nej nej nej nej…. NEJ.”

Nils instämmer: “ABSOLUT inte.”

Ella: Fy fan.

Nils: Usch.

Även om det uppenbarligen inte slår några gnistor mellan just dessa två har en anonym komittémedlem avslöjat för Sonden att det förekommit en del kärleksdrama inom marskalkeriet.

Vi försöker naturligtvis få våra intervjuoffer att bekräfta eller dementera dessa uppgifter, men möts av en kompakt mur av tystnad. Det enda de berättar om är ett väldigt väldigt kallt rum i Skanör, där två marskalkar fått hålla värmen på andra sätt.

Marskalkernas intensiva schema får oss att undra hur perioden påverkat deras egna kärleksliv. Även denna fråga följs av en lång tystnad.

“Känslig fråga,” konstaterar Ella. “Nä men trots att man hittar på väldigt många roliga saker kan man kila stadigt, så jag tycker det kilar stadigt.”

William är mer fåordig: “Utmanat. Det har utmanat.”

Malva återkommer till sin tidigare nämnda relationskris: “Samboskapet är ansträngt som sagt.”

Som grävande reportrar känner vi att denna konflikt kräver en mer grundlig granskning. Att publicera så allvarliga anklagelser om bristande matlagning utan att låta den utpekade komma till tals vore oetiskt.

I journalistikens anda söker vi därför upp Malvas sambo, Alma (T4 Läk) aka Lorax II, och ger henne en chans att bemöta anklagelserna om den inadekvata matberedningen.

Alma är bestört: “Bristande matlagning? Bristande?! Hon lagade köttbullar och makaroner, jag lagade köttfärssås. Vet du vad jag använder i min matlagning? ALLT. Allt. Lök, vitlök, tomatpuré.”

Ord står mot ord.

Vi lämnar åt Sondens läsare att bilda sin egen åsikt om vem som har rätt i detta drama.

Vid det här laget börjar sittningen lida mot sitt slut och mellanfesten kallar. Men innan vi lämnar Locus vill vi höra från våra tappra pubmästare och kära klasskamrater hur det känns att tillbringa kvällen på andra sidan bardisken.

Elsa är inte missnöjd: “Det är roligare att jobba ju, speciellt i puben!”

Anton håller med: “Vi ser bakom.. vad heter det… kulisserna.”

Vi funderar över vad som sker bakom kulisserna och passar på att fråga pubmästarna om deras katastrofscenarion. Vad är det värsta som kan hända på balen?

Elsa verkar ha funderat mycket på det här för hon är snabb med att svara: “Att scenen faller samman… för vi ska bygga scenen. Om scenen faller samman då går jag hem. Eller att alla blir jättefulla och så kommer tillstånd och tar vårt alkoholtillstånd, det blir jobbigt.”

Anton håller med: “Jaa att tillstånd kommer… Att alla blir störtfulla.”

Hm. Sonden är av den uppfattningen att åtminstone ett av katastrofscenarierna (störtfyllan) med allra största sannolikhet kommer inträffa. Men vi känner medlidande med pubmästarna och låter Anton fortsätta drömma stort.

Eftersom Sonden ständigt är på jakt efter nya scoops passar vi därefter på att efterfråga lite kontroversiella åsikter.

Har ni några hot takes?

Anton ser skeptisk ut: “Varför skulle jag vilja säga det?”

Elsa är mer villig att dela med sig: “Min hot take är att man borde spela Stad i ljus två gånger. För jag tycker att det är så bra vibes. Jag tycker det är synd att bara få höra den en gång.”

Helt plötsligt vill även Anton svara på frågan: “Aha aha okej, min åsikt är att inte spela den alls. Det ska vara gangsta’s paradise.. livin’ in the gangsta’s paradise…”

Han övergår till sång och lyckas nästan övertyga oss om att detta är en bra idé.

Mellanfesten håller hus hos konduktris-Märta (T5 Läk), aka Lorax III. Discolampor kastar blänkande ljus över det överfyllda rummet. Hög musik spelas och stämningen är på topp.

Vi förses med ännu mer förfriskningar och glow-in-the-dark pennor att tatuera varandras redan hårt prövade ansikten med. Marskalkerna är fullt sysselsatta med allt ifrån dans och mingel till en mycket engagerande foosball-match. Det är goodvibes och vi har mycket trevligt.

Fyra veckor av intensiv samvaro är bevisligen nog med tid för att svetsa samman en riktigt härlig grupp och Sonden kan konstatera att marskalkerna är himla härliga allihop.

Mitt i festligheterna får vi syn på Carl (T7 Läk), som kan stoltsera med både titeln som corbalskomittémedlem och f.d. redaktör av Sonden. Vi hittar honom i mitten av dansgolvet och drar iväg honom ut för kvällens sista, men kanske viktigaste, fråga.

Hur ska Medicinska föreningen få tillbaka de attiraljer som juristerna snodde med sig under förra årets Corbal?

Enligt Carl är planen vattentät: “Vi har aktiverat David Karlsson igen. Såg ni David Karlsson förra Corbalen?”

Det gjorde vi inte, men enligt Sondens mycket tillförlitliga källor ska JFs ordförande ha hamnat i en minst sagt rävig situation med ett tiotal MF-män (läs mer i förra årets sondering).

Carl fortsätter: “John är också sugen.. Du kan skriva att John är sugen på att hjälpa till.”

Årets övermarskalk tänker alltså inte låta sin företrädare stå för hela hjälteinsatsen.

Vi diskuterar strategi ett tag till och tackar sedan Carl för detta sista scoop, nöjda för kvällen vad gäller intervjuandet.

Eftersläppet äger praktiskt nog rum på VGs, men vad som hände där kan Sonden inte avslöja.

När kvällen lider mot sitt slut tar vi avsked av marskalkerna och påbörjar vår vandring hem genom lundanatten. Trots att samtliga lager av epidermis stryker med när ansiktsfärgen ska tvättas bort har vi haft en riktig dunderkväll. Marskalkerna har visat sig vara ett enastående härligt gäng och stämningen har varit på topp från början till slut. Sonden tackar alla intervjuoffer för en unik inblick i marskalkernas episka liv och en mycket trevlig mycket sprängd kväll.

Nu taggar vi till inför Corbalen och önskar marskalkerna sort lycka till på baldagen. Vi ses där!

//Sonden