I lördags gick novischperiodens, och terminen HT20s, första sittning av stapeln – om än något utspridd över hela Lund. En ny generation av sittningszoomers är född!

I år höll varje novischgrupp egna sittningar, som över zoom blev en enda stor melodifestival innehållandes allt vad traditionen medför: Gälla röster, tekniska problem och förseningar i schemat. Med lika lång fördröjning mellan respektive grupps hemmasnickrade versioner av ”Finland är Finland”, som mellan den svenske programledarens frusna leende och Frankrikes ”douze points!”, kändes sittningen ovanligt… Normal. 

Kvällen började på flera håll med en liten förfest, som tex Forntiden utnyttjade för att leka lekar – lika bra att få ut energin innan vettet och etiketten tog överhanden. Då enskilda grupper fick styra upp egna scheman var det andra som möttes först lagom till sittningen, vilket, av bilderna att döma, verkade fungera helfint det också. Huruvida det blev en riktig finsittning eller ej går dock att ifrågasätta. Rykten säger att det, trots strikta regler, skedde en hel del spontanskålar och sånger. Det finns alltså risk att årets faddrar har uppfostrat en generation vildar till novischer – vem vet vad som kommer ske när de post-corona ska försöka uppföra sig som folk?

Menyn bjöd på ”den godaste mat vi någonsin har fått på en sittning” (citat från fadder), närmare bestämt capresesallad till förrätt, fläskfilé (eller vegetarisk schnitzel) med potatisgratäng och bearnaisesås till huvudrätt, samt en FÖRSTKLASSIG kladdkaka med grädde till efterrätt. Det ska även nämnas att det fanns möjlighet till påfyllnad på många av sittningarna – ingen behövde lämna lokalen hungrig (om inte mätt av mat lär väl alla ha blivit mätta av någons bordspresent hoppas vi!). Måltiderna varvades av jobbarspex, fadderspex, styrelsespex, generalspex och Gamla och dryga-spex. Det var inte ont om underhållning under kvällens gång helt enkelt – extra roligt var det att bevittna faddrarnas desperata försök att liva upp stämningen under samtliga zoom-frysningar. Eller varför inte alla närbilder på medstudenter som under kvällens gång insåg att teknik inte var deras starkaste sida? Det må så vara att styrelsen i Burlesque-format väckte nya, outforskade känslor, men vad kan väl slå en stillbild på två jobbare i clown-peruk? Det var, kort sagt, en händelserik afton. 

Inte nog med att vi fick se både styrelsen och Gamla och dryga i underkläder, vi fick även bevittna både hel- och halvhjärtade försök till fadderspex. Om det är något vi hade velat ställa krav på såhär i efterhand hade det varit att dessa spex skulle ha spelats in, eftersom de skedde live hos varje grupp – utom synhåll för webbkameran. Kanske var det ett aktivt val från generalernas sida att hålla det privat, för samtliga befäl och faddrars stolthets skull…

Allt som allt blev Sångboken en finsittning utöver det vanliga, som trots sitt annorlunda format gav novischerna en försmak på hur lundalivet ser ut. Det märktes också att generalerna gjorde allt i sin makt för att få ihop kvällen – mat behövdes köras till Lunds alla kanter och ett stort gäng jobbare skulle koordineras och instrueras över hela staden. Deras slit uppskattades starkt av både faddrar och novischer, och till och med över zoom var de snygga som aldrig förr. Även om de flesta nog hoppas att sittningar som dessa inte ska bli något återkommande blev det under omständigheterna en bra kväll värd att minnas. “Vi lyckades ju inte hålla kontakten med övriga grupper [pga tekniskt strul], men vårt eget gäng hade en riktigt trevlig kväll. Det här känns helt enkelt som en mer intim novischperiod” (citat från fadder).