…Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig och alldeles… alldeles… underbar. Men vad är blott en corbal som kostar 1000 riksdaler, när man kan gå på eftersläppet. Detta är sagan om om eftersläppet, en kylig lördagskväll den 23e Oktober. 

Kapitel 1: Biljettsläppet

Det var en gång ett jättestort biljettsläpp till den ambitiösa, glamorösa, pompösa Corbalen. Men det här släppet passade inte så bra. Det var dyrt och det där med klädsel och kutymer verkade så ansträngande. Nej tack! Men sen kom det ett till släpp. Denna gång var det för att få chansen att jobba på Corbalen. Inte ens detta släpp passade rätt. Jobba, inte dricka, stå och handskas med fulla medicinardrägg. Thank you, next! Men sen… Sist men inte minst kom det ett släpp som passade helt perfekt! Det var billigt, det var alkoholhaltigt och det skulle bli stökigt…Det var biljettsläppet till det promiskuösa, muskulösa, intravenösa: eftersläppet.

Kapitel 2. Förkrökarna (5 timmar till midnatt)

Berättelsen om eftersläppet börjar givetvis med förkröket, det obligatoriska. Istället för att sitta i sitt torn och städa upp efter elaka styvsystrar, sysselsätter sig våra förkrökare med att optimera födo- och alkoholintaget för att peaka precis vid midnatt (parallellt med att undvika dansgolvs-spyan). Vid detta lag vet alla att det är ett marathon, inte en sprint. Trots det sänker våra förkrökare (inklusive vår krönikör/den allvetande berättaren) mer än rekommenderat. Det gjordes en insats med det där eybroflaket som närmade sig sitt utgångsdatum. Det var någon vinslatt som behövdes sänkas samtidigt som någon annan bjöd på drinkar med ovisst groggvirke. En tredje delade ut en flaska bubbel från studenten och GT:arna blev allt mer G än de blev T. 

Kapitel 3. A New Kö (15 minuter till midnatt)

I utsökt tid anländer våra förkrökare, redo att bli eftersläppta. Den överblivna spriten har gömts i de halvkala och kvällsfuktiga buskarna runt AF-borgen. Några ytterligare burkar färdkost slinker med in i kön som ännu inte blivit så lång. Nu gäller det att nå den perfekta fyllan precis när man blir insläppt. Den sista Kopparbergs X-strong som låg insvept under jackan sänks på tre snabba. Nu är våra förkrökare igång. Mörka träd äldre än själva Lund står utanför borgen och deras kronor smälter in i den kolsvarta himlen. Men ikväll står de iklädda glittrande ljus som skär genom den krispiga höstluften och talar om för våra studenter att “kvällen är ung”. 

Kapitel 4: The Kö Strikes Back (MIDNATT)

Klockan slår midnatt och insläppet kan börja. Men icke sa nicke. Kön står blixtstilla och den där Kopparbergs X-strong som sänktes för en kvart sen börjar slå jävligt fel. Tankarna spinner iväg. “Fan inte kan man snea i kön. Näe snälla, I can’t go out like this”. 

Kapitel 5: The Return of the Kö (1 timme efter midnatt)

Kön börjar röra sig framåt, det går långsamt men det går framåt. Kopparbergen har lagt sig nu, den verkar stanna nere. Våra förkrökare stoppar in sina pluntor på de minst konspikuösa ställena de kan komma på. En i kalsongen, en i lackskon, en i ena bh-kupan, en i kostymkragen under lite nackhår och en mellan skinkorna. Ingen ordningsvakt kommer få för sig att klämma där. Fram med legget, stuket, armen. Good to go! Det visade sig inte vara någon kroppsvisitering alls, så det var bara till att knipa ihop gluteus och maximus och knata in i värmen. Däremot visade sig kön göra en come back in mot jackavlämningen, men inget kunde stoppa våra förkrökare nu.

Kapitel 6: Inuti borgen

Dunka-dunka-musiken slår äntligen våra förkrökares öron. Äntligen har de blivit eftersläppta. In på dansgolvet fort som fan! “Tryck in er mot mitten” ropar någon i gänget. Någon stackare behöver betala för hela gängets drinkar i utbyte mot löften om kommande swishar. Livebandet och DJ:n prisas för att de spelar bangers och inte bara ABBA. Svetten etablerar sig på och/eller under brösten, dryper från pannan och rinner längs ryggen. Längst fram vid scenen slänger sig folk i dans och den höga musiken vibrerar genom bröstet. Lycka.

Kapitel 7: De eftersläppta i jakt på efterfest (3 1/2 timmar efter midnatt)

Ett myller av människor stapplar ut från Borgen och vinglar ner för stentrapporna. En underbar kväll fylld av dans och svett innanför borgens väggar sitter sällan fel. Utanför borgen slösar folk ingen tid utan börjar omedelbart hångla och/eller inta en position lätt framåtlutad med händerna på knäna i förberedelse på att återse all den goda drycken som har förtärts. Många flackande blickar utbyts genom folkmassan och det finns endast en fråga. Alla tänker det. “Var är efterfesten?”. Extrovert mode ON. Nu jävlar gäller det att utnyttja sina vänners kontakter och krascha någon stackares korridor. Namnet Hallands har nu dykt upp ett flertal gånger så gänget kastar sig upp på sina cyklar och beger sig omgående. Flera soldater förlorades på väg till Hallands men några tappra stollar pallrade sig hela vägen dit. De var till och med så snabba att de råkade komma allra först. Aj aj aj. Inte ens den som bor där hade hunnit komma dit. Illa. Klockan är 4 på morgonen. Kroppen börjar göra motstånd av bara tanken på mer alkohol. Med milt men måttligt illamående bestämmer sig våra eftersläppta för att bege sig hemåt. Tillslut lyckades alla ta sig till en säng, många av dem till sin egen dessutom.

Kapitel 8: Morgondagen (12h efter midnatt)

Vaga minnen, MYCKET ögon-gojs, lite smulor i lakanen, någon suddig bild på vad som ser ut att vara din vän, och intorkat svett allt som består. Med försiktiga kliv sliter våra eftersläppta sig upp ur sängen som om de vore fastklistrade med kardborreband. 

Sannolikheten för söndagsaktiviteterna har sjunkit drastisk. Mathandlingen, tvättiden, hinna-ikapp-plugget, meal-preppingen är inte vad som behövs just nu. En dusch räcker långt och där någonstans blev det kväll igen. Snipp snapp snut så var sagan som corbalens eftersläpp SLUT!