Tentaperioden

Jag gör en ex-tenta och grips av impulsen att skalla en betongvägg. Vad fan är det här? Hade jag ersatt alla jävla kinaser och obegripliga aktiveringsvägar för komplementsystemet med franska verb hade jag kunnat läsa på Sorbonne vid det här laget. Istället sitter jag här och begriper absolut ingenting. Kan någon förklara? Kan någon trösta mig?

Ångesten sitter precis mellan bröstbenet och hjärtat. Vad det området nu heter. För det vet inte jag.

Däremot vet jag precis hur man behandlar den. Och det tänker jag nu dela med er. Istället för att plugga.

Sätt att hantera (tenta)ångest:

En gång blev jag så ledsen att jag gick rakt in på apple.se och köpte en asdyr dator. Också köpte jag ett par hörlurar. Och någon slags lasergravyr för tolv hundra spänn extra. ”Nathan” står det på dom nu. Och det är ju coolt. Men som någon slags strategi för att hantera jobbiga känslor är det nog inte helt hållbart.

Men jag hade också tömt ur hela mitt må-bra lager. Jag hade sprungit mina mil och lyssnat på ilskna basgångar uppskruvat till max och smaskat i mig nikotin nog för att döda ett mindre barn. Ändå kändes det inte bättre. Vad gör man då? Jag hade liksom ingen handlingsplan kvar. Jag gick på instinkt. Dyr jävla dator. Cool jävla gravyr. Pang.

Det funkade inte superbra. Jag var rätt ledsen ändå. Och nu sitter jag med min glänsande dator och skriver krönikor jag lika gärna hade kunnat skriva på min gamla. Och när jag nu börjar känna mig ledsen, och jag har sprungit mellan åkrarna och drivit mina grannar till vansinne med hög musik och traskat iväg till nettotobak för fjärde gången den här veckan, har jag inte något kvar att ge. Vad ska jag göra? Köpa en till dator? Dålig plan.

Så.

Här rangordnat, de sju bästa tipsen jag fått för att må bra som inte innefattar onödig nätshopping:

7. Löpet. Spring tills det gör ondare i kroppen än i själen. Det fungerar skitbra. Spelar ingen roll om du är otränad eller inte, om du föraktar allt vad hälsovård är eller slaviskt följer instagrams bantningsprogram. Här är vi alla lika. Det enda som är viktigt är att pulsen dunkar i tänderna och det svartnar framför ögonen för varje steg. Jobbigt blir det först när man måste stanna.

6. Ett av mina befäl i lumpen sa att det bästa sättet att bli lycklig på är att slita bort det understa steget i maslows trappa. Eller det sa han faktiskt inte alls. Det var mest könsord och mordhot och svordomar följt av ett ”för i helvete Hassler”. Men jag skymtade andemeningen genom dimman av svaghetsförakt. Plocka basen från pyramiden. Det är svårt att vara orolig i själen när kroppen ställt om till svält och somnar medans man traskar landsväg. Då finns bara det.

5. Begrav det. ”Vi är soldater, ont kan du ha på insidan” sa samma befäl i ett annat sammanhang. Begrav det bara. Känn det inte. Och om du nu med nödvändighet måste känna så visa det inte. Huvudet i sanden och selektiv dövhet.

4. En tant jag träffade vid en kyrka i Värmland sa ordagrant, utan ett uns av sarkasm i rösten, ”män gråter inte”. Klockrent. Det har varit en jävla dans på rosor sen dess.

3. Titta på julfilmer. Med en sprakande brasa, paket under granen och tindrande barnaögon är det inte mycket som kan göra ont. Begrunda julens mirakel och dröm om snötyngda granar. Tänk på tomtar med säckar över axlarna, smygandes mellan gårdarna på någon pittoresk landsbygd. Där ryker det bränd pepparkaka, nygräddade lussekatter och skållhet glögg ur skorstenarna. Där är ingen ledsen. Inte ens du.

2. Valfritt centralstimulerande, eller bara vad som helst som får dig att se dubbelt och känna hälften. Det hjälper. Eller så gör det inte det. Inte vet jag. Så länge huvudet håller käften så.

1. Bli kliad på ryggen. Jag vet inte om jag har felkopplade nerver eller om Gud bara var morgontrött när han snickrade ihop mig.  Det är som om någon satt min g-punkt mitt mellan skuldrorna. Det kan vara så. Att jag är lite trasig. Men jag tror bestämt att det här gäller alla. Man måste bara hitta rätt. Leta rätt på en kompis eller en partner eller ett hemsläp och sedan byter ni ryggkli med varandra. Oxy aint got shit. DÅ är man lycklig.

Enorm not: Mår du dåligt på riktigt bör du absolut inte göra det här. Och mår du dåligt på låtsas borde du ändå inte göra det här. Jag försöker bara vara lite skojig. Tar inte ansvar för eventuella neurotiska sammanbrott och kuggade tentor. Ge riskkapitalisterna på Kry en julbonus genom att livestreama din fulgråt eller prata med en kompis istället.  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s