Bänken vid SOL

På det nordvästra hörnet av SOL står en bänk omgärdad av högtalare. Den ser inte mycket ut för världen, osar mer statsfinansierad öststatskonst än smultronställe, men det döljer sig mer under de skabbiga plankorna än man först anar. Sätter man sig på bänken börjar det nämligen mässas. Tyst, knappt hörbart, viskar högtalarna små besvärjelser ut över stenläggningen. Medan professorsporscharna glider förbi på allén framför en och skamlöst sockersöta par går hand i hand på väg till UB kan man drömma sig bort till Midgård eller Essos eller Knutby, var man nu mässar nuförtiden. Borta är all stress och inlämningar man borde fila på. Är det alviska? Är det bara svårt grötig skånska? Jag vet inte. Men allt de säger är sant.

Caféet på Biltema

Jag har inte mycket till övers för mjölbypartiet och raggarkulturen, mitt snusande och stockholmshat till trots. Det här är inte den typen av hyllning. Det är bara det att Biltema har ett jävligt vasst café. Räknat i enhet caféupplevelse per krona slår Biltema Patisseriet och Creperiet och alla andra rier med hästlängder. Kaffet kostar fem spänn och då får man en sorglig liten bulle på köpet. Det är ren matematik. Plöjer du ner din vanliga snacksbudget i ett besök på Biltema kommer du äta dig sprickfärdig. Sex meter höga fönster som vetter mot två hektar asfalterad parkeringsplats och en smakpalett bestående av enbart transfetter och E-ämnen, men jävlar vad man får fika för pengarna. Det ingår dessutom gratis underhållning i form av Biltemas ordinarie caféklientel. Klasshat? Kanske. Roligt ändå? Absolut.

Ankdammen i Stadsparken

IDRU löper intervaller runt den om måndagskvällarna men jag tror att de är för fokuserade på andning och frånskjut för att riktigt ta in naturupplevelsen. Det bor säkert hundra splaskglada ankor i den och en Wärmlandssnubbe stoppade mig mitt i en löprunda för att berätta att de är stormförtjusta i havregryn. Var det ett tag sen mellanchefsfarsan bjöd med er på safari i Sydafrika och lusten börjar pocka på igen kan man alltså bara rycka en näve ur skafferiet så kommer de simmande, flaxande, löpande för allt vad deras illgula små fötter är värda. Som en pundare som fått syn på stans sista kanyl. Det är helt löjligt, det finns ingen morgondag i de blanka pärlögonen, bara gryn. Man känner sig som Josef när han står och delar ut käk under hungersnöden i Egypten. Det är alltid kul att leka gud och är om inte annat ett avbrott från allt som har med skolan att göra.

Ön-ön

Över min döda kropp.

Snuscaféet

Smultronställen ska vara lite gömda. Det ingår liksom i konceptet. Om varenda jävel är där och nafsar finns det ju inga smultron kvar. Och snuscaféet ligger mitt i smeten, det lär ingen ha missat. Därför faller textidén lite här. Men brist på röd tråd har ju inte stoppat mig förut och ska inte göra det idag heller. På snuscaféet kan man förutom fabriksfärskt snus köpa chokladbollar och spela brädspel. De har dessutom Lunds fräschaste kundtoalett och ruggigt bra pluggplatser, om man mot förmodan ids med att börja pressa anatomitermer efter att ha tryckt upp en mindre älglort General lös under läppen. Gillar man inte snus går det fint att hänga på innergården eller testa något ur te-sortimentet. Fast ska vi vara helt ärliga finns det nog bättre ställen att välja på isåfall. Typ ett annat program*.

*Se Sondens snus-undersökning