Det är strålande sol ute när jag cyklar iväg mot Victoriastadion. Med min innebandyklubba fastsurrad bakpå cykeln känns det som att vara tillbaka på den gamla goda tiden, när mina helger fylldes av matcher och cuper med IBK-Göteborg. Den enda skillnaden är nog att mina föräldrar inte kommer att stå på läktaren – och tur är väl det!

Så, backa bandet: det rör sig alltså om IDRU:s halvårliga innebandyturnering Novischslakten! Den har blivit uppskjuten alldeles för länge på grund av gissa vad, och nu äntligen gick den av stapeln lördagen den 26 februari!

Följande 6 lag deltog: 

• 2 st T1-lag: “Henriks lag” och “I kärlekens tecken” 
• T2 (saknar namn, jag föreslår dorsal column–medial lemniscus pathway-laget)
• T4 “Murphys lag”
• T6 (saknar också namn, men vi kan kalla dem “vinnarna”, spoiler alert)
• T7 “All star”

Turneringen började klockan 12:30 och varje lag spelade enligt schemat två matcher i sin grupp. 

Jag kan bara tala för mitt eget lag men vi körde på taktiken: man byter in när det passar och kör så hårt man kan medan man är på planen, på vilken position man än hamnar på. Det fungerade rätt bra, förutom att vi förlorade. Men vi hade verkligen viljan och det var så jävla kul att få skrika, svettas och banka i sargen – att spela innebandy helt enkelt!

Spelandet flöt på och efter gruppspelen mötte de ledande lagen  varandra i två semifinaler. Där blev T6 och T7 All stars korade att spela final och T2/DCML-laget fick möta T1 Henriks lag i en kamp om bronsmedaljen. Efter en spännande match var det T2 som tog hem tredjeplaceringen.

Sedan var det dags för oss i Murphys lag att spela “sump-final”, vilket man kan korta ned till bara “final” om man ska återberätta historien, och det var då det började bli dramatiskt! Några minuter in i matchen fick en kille i motståndarlaget (“i kärlekens tecken”) ett guldläge och sköt mot mål – precis då slocknade belysningen i hela salen! Vad nu?! Har Ryssland bestämt sig för att invadera Sverige också? Varför börja med Victoriastadion i Lund?

Jag vet fortfarande inte vad som orsakade strömavbrottet men efter några minuter tändes lamporna igen. Under den tiden hann jag smita över till motståndarlaget och fråga deras spelare Lovisa några frågor:     

Vilken termin går du?

”T1!”

Hur har det gått i turneringen hittills?

”Det har gått bra, kämparglöden är där men målen har inte varit på vår sida.”

Ni mötte T6 förut, det gick inte så bra va?

”Nej, det kan man inte säga. Men vi gjorde två mål, och vi satsade på att göra ett mål, så vi presterade 200% av det!”

Vad är ert mål den här matchen då?

”Att inte komma sist i turneringen!”

Vi har ju ett likadant mål på vår sida…

”Ja, haha, vi får se hur det går!”

I efterhand kan jag bara säga grattis till vinsten Lovisa! Vi i Murphys lag levde tydligen enligt vår egen devis: anything that can go wrong will go wrong. Eller så kan man vara mer optimistisk och se på det som en karaktärsdanande erfarenhet.

Sedan var det dags för final! Det var verkligen en spännande match att kolla på, båda lagen var riktigt vassa! Det till trots vann T6 med 5-0 mot T7 All stars. 

Så här slutade alltså turneringen:  

1. T6

2. All stars (T7) 

3. T2

4. Henriks lag (T1)

5. I kärlekens tecken (T1)

6. Murphys lag (T4)

Härmed vill jag framföra ett stort tack till de duktiga domare som dömde under matcherna, samt till de Idru-förmän som gjort det hela möjligt! Jag, och säkert fler med mig, ser fram emot ett lika roligt Novischslakten nästa termin!