Från BMC till HSC med några enstaka dagar på en vårdcentral hamnar man plötsligt på CRC och sen på sjukhuset framför en hel drös patienter under. De kliniska terminerna, livet på klin, är något alldeles särskilt som man vacklar in baklänges på. Till alla sondenälskande pre-klinare kommer här en rad värdefulla tankar och tips från olika klinare som råkade välja lunchbord bredvid en sondis.
Vad önskar du att du visste innan du började på klin?
— Vi har ju knappt börjat…
—Jomen det finns definitivt många saker…eeehh
— Hmmm…
— Ja, eeh… Jomen, eehhh.
— Låt oss tänka! utbrister sällskapet och går djupt in i sina tankar.
Det är tyst i en minut, alla kliar sig kollektivt på hakan, nacken och huvudet.
— Jag önskar att jag visste att det kommer bli skitkul! Jag hade börjat bli orolig att det inte skulle bli roligare, man vet ju aldrig. Så ta det lugnt! Var inte stressad!
Väldigt skönt att höra tänker sondis-Emelie samtidigt som nästa klinare hoppar in på ett annat spår.
— Alla patienter hör dåligt, de andra skrattar och instämmer.
— Jag önskar att jag visste att MiniCEX inte är så allvarligt.
— Ja! Verkligen! instämmer ytterligare en klinare.
— Det är min mardröm, påpekar dock en annan.
Sondis-Emelie står knäpptyst med en förvirrad min. Minikex?
— Det är som en OSCE!
Sondis-emelie kisar med ögonen. ÅSKE? En snäll själ ger sig på att förklara.
— Objective Structured Clinical Examination!
Emelie fortsätter kisa.
— Man snackar med patienten, typ tar anamnes och sånt. Man lär sig vad det är när man börjar klin.
Hur har det varit att träffa riktiga patienter? undrar Emelie
— Nu är patienterna man träffar faktiskt riktigt sjuka till skillnad från när man fick vara enstaka dagar på vårdcentral.
Var är ni alla? Är ni på olika ställen?
— Jag har varit på akuten!
— Vi är på internmedicin! Det är bra att veta, alla är på olika ställen så man träffar inte sina klasskamrater lika mycket, bara på lunchen.
— Men det viktigaste är ändå att välja Malmö föffan, Malmö är bättre än Lund. För i övrigt så löser sig saker och ting. Jag tog nyligen emot emot en patient med hjärtinfarkt men glömde fråga dem om de hade hjärtinfarktsymptom. Oroa er inte! uppmanar Moltas.
Med ny vetskap om placeringar och minikex begav sig sonden till nästa gäng oskyldiga lunchare.
Vad önskar du att du visste innan du började på klin?
— Hmm…innan vi börja på klin…
— Att det går att skolka är bra att veta.
Hur göra man det?
— Man dyker inte upp! Men sjukanmäl dig inte, då börjar folk fråga saker och allt blir skit.
— Ett ansvarsfullt svar.
— Annars önskar jag att jag visste att det går att ha konversationer med läkare som riktiga människor. De är ju människor också, ibland.
— Var inte rädda för neurologer! Eller snarare, var beredd på att de är lite speciella.
— Ta inte åt dig för mycket av saker de säger :,)
— Var däremot rädd för kardiologer!
— Nää, det behöver de inte vara!?
— Jo!
Ännu en vecka, ännu en sondering! Med dessa insikter och lärdomar från de kliniska terminerna checkar $onden ut!
Sonden 