Allra oftast när någon med versaler och tveksam satsbyggnad flaggar för att skeppet håller på att sjunka syftar de på folkutbyte, Försvarsmaktens fjollerisering och att polisen slutat spräcka skallbenet på buset under ingripandena.
Så när jag skriver att jag är lite orolig över sakernas tillstånd vill jag vara tydlig med att det inte är för att jag har följt i Lamottes fotspår. Ängslan i bröstet beror inte främst på att man upphört ösa könsord över alla värnpliktiga som springer långsamt. Det finns andra flaggor än den regnbågsfärgade att frukta.
”Gör vi det inte, så gör vi det inte” sa vår nya finansminister angående risken att vi inte kommer att klara klimatmålen vi har satt upp. Och så är det ju. Händer det så händer det.
Och så är det ju faktiskt med det mesta. Antingen händer det, eller så händer det inte. Problemet med den inställningen är väl bara att risken för att det händer blir högre.
Annat elände som kan tänkas hända eller inte hända är massutrotningen av insekter, epidemier orsakade av multiresistenta bakterier och att EU börjar lägga sig i svensk tobakspolitik. Demokratins död, skenande inflation och meteoritnedslag. Eller att snudd på varenda svensk stryker med när Ukrainakriget eskalerar till ett kärnvapenkrig.[1]
Och det börjar kännas allt trängre i den smala spalten mellan kärnvapenparaplyerna. Det börjar bli allt syrefattigare i luftfickan av sannolikhet för att det inte händer. Inte nog med att skogarna brinner och haven börjat smaka översaltad ramlösa. Mitt i detta ska man också gnissla sönder hörntänder i väntan på tenta-resultat och fundera på vad man egentligen vill göra med livet. Vad gjorde Velociraptorerna när de blickade upp mot himlen och såg stenjäveln komma flygande? Fortsatte de samla mat inför vintern?
Prepper-sverige preppar. Mer intensivt än någonsin propagerar de för skyddsmasker, spannmålssilos och gravitationsfilter. För det är skönt att arbeta praktiskt, att sätta potatis när allting annat ter sig obegripligt. Men att ambitionen stannar vid att sondmata sig själv Felix gulaschsoppa medan resten av världen faller samman kan tyckas lite märkligt. Att ingen i denna resursstarka grupp av frihetsvurmande och myndighetsföraktande överlevare har sprängt en oljepipeline än. Eller skjutit av ett gäng höjdare på oljebolagen. Det torde vara ett mer effektivt försvar mot Harmagedon än fermenterade gurkor.
Annars kan man ju sticka huvudet i sanden. Köpa en hund, dricka morgonkaffet i solen och ro om sin, av havsnivåerna alltmer slukade, egen bakgård. Fokusera på sticklingar och duggor och när Dicaprio trillar dit och blir öppet pedofil. Det är ingen skam i det. Hellre 800-gradersdöden lycklig och ovetandes än darrande av skräck med CBRN-dräkten på.
Marcus Aurelius körde på sin berg-strategi. Att orubblig som en klippa bryta livets (eller de smältande glaciärernas) vågor.
Jag bryter inga vågor. Inte en enda faktiskt. Guppar mest runt som en förlist ankarboj. På de sämre dagarna andas jag i fyrkant och fyller min byrå med konservravioli nog för att mätta en mindre by. Väntar in syndafloder och ballistiska robotar. På de bättre (?) dagarna bränner jag månadens kvarvarande budget på crepes-bruncher, café-kaffe och annat centralstimulerande eftersom världen ändå står på randen till total ödeläggelse. Ni vet. Dagarna man inte gör sina Anki-kort.
Man gör så gott man kan, köper Faktum och källsorterar, och ändå öser Han plågor över en som om man tänt eld på sixtinska kapellet och sparkat sin nästa i struphuvudet. Det kan inte förväntas av en att behålla förståndet när man lever så panikframkallande nära risken för att det händer.
För det känns svårt att hitta kraften att tugga sin spenat och dra ner på sitt drickande om liemannen ändå stämplar in nästa torsdag. Att träna och äta fullkorn och spara till en kontantinsats om skengalningen i öst ändå tänker göra grus av hela västvärlden så snart leoparderna börjar jaga på rysk mark. I vilket skede av klimatkatastrofen är det meningen att jag ska använda mig av min studiediciplin? Thelma slutade inte röka när hon blickade ut över Grand Canyon. Det går inte att sluta snusa när det är krig i Europa.