Sonden har träffat den multibegåvade psykiatrikern, författaren och programledaren Anders Hansen. Det råder inget tvivel om hur framgångsrikt Anders har lyckats med huvuduppgiften som läkare – att motverka ohälsa. I ett sådant stort omfång med sina enastående böcker, så som Hjärnstark och Depphjärnan av Bonnier Fakta. Han är dessutom programledare för TV-serien Din Hjärna på SVT. Psykisk ohälsa är en av våra vanligaste och mest växande folksjukdomar.
Just den där huvuduppgiften som läkare att motverka ohälsa, däribland psykisk ohälsa fascinerar mig. Hur kan det samtidigt vara ett stort problem bland läkarstudenter? Har du någonsin känt dig som mig på bilden över plugget? Sveriges Läkarförbund Student undersökning 2017 visade att hela 52% av kvinnliga och 40% av manliga läkarstudenter uppgavs ha ”nedsatt psykiskt välbefinnande”. Endast 10% uppgav hade ett ”mycket gott välbefinnande”. I kontrast till normalpopulationen med 33% för det senare påståendet. Med kommentarer som:
”Jag har aldrig varit med om något som varit så dåligt för hälsan som att plugga till läkare.”
”Det är mycket psykisk ohälsa! Särskilt när man kommer upp i terminerna.”
”Känns dumt att man bränner ut studenterna som ska vårda människor.”
Jag berättar om undersökningen för Anders och börjar ställa mina frågor. Jag vill fråga honom hur man som läkarstudent och senare i professionen kan hantera psykiska ohälsa.
Varför tror du att så många läkarstudenter lider av psykisk ohälsa?
”Det är svårt att säga på rak arm och generalisera. Det är en tuff utbildning med mycket stress, press och som dessutom kräver empati. Empati är jobbigt – att konfronteras med mänskligt lidande och behöva känna in andra. Det tar på ens krafter.
Stress är viktigt att lära sig hantera för att bli en duktig läkare. Det har visat sig i många experiment att när vi blir stressade så sjunker vår förmåga att ta in andras perspektiv, det vi kallar empati. Framförallt när det gäller män, sjunker denna förmågan under stress.”
Anders, som läkarstuderande och senare i proffessionen hur tacklar man..?
Prestationsångest
Kliniskt – ”Under praktik och även under AT och ST ska man ha uppbackning. Man ska inte som AT-läkare stå ensam på en akutmottagning och tänka ”om jag inte kommer ihåg alla fotnötterna i kirurgi och medicinboken kommer någon att dö”. Man ska hela tiden kunna fråga någon, och kan man inte det så är något fel.”
Under plugget – ”När jag själv satt med patologin tänkte jag ”Herregud hur ska jag komma ihåg och urskilja en otroligt ovanlig infektion eller en hjärtinfarkt?”. I verkligheten är det inte så. Det ska alltid finnas expertis att fråga.”
Skilja på jobb och fritid
Exempelvis dödsfall under dagen, komma hem släppa händelsen och laga köttfärssås och spaghetti?
”Absolut, det är tungt. Man konfronteras med lidande på sitt jobb, på ett sätt som de flesta människor inte gör. Mitt enda tips är att försöka hitta sin egna strategi. Om man blir flack och skakar av sig det direkt är det inget bra, samtidigt kan man inte bära allt man ser och ta med sig hem.”
Känslor av att inte duga eller räcka till för patienter och annan vårdpersonal
T.ex. brist på resurser, tid och vårdplatser.
”Det är fruktansvärt, den typen av stress är förjävlig. Man ska lyckas kohandla med någon stackars koordinator som i sin tur är sönderstressad för att kunna lägga in den här patienten. Då måste man sätta ner foten. Vi läkare är ofta för schyssta och accepterar för mycket för vi känner för mycket lojalitet till våra patienter och då blir vi ibland överkörda av sjukhusledningar och politiker. Den typen av stress som vi upplever av att oroas för att en patient inte får den bästa vården är fruktansvärd.
Det handlar inte bara om att hitta strategier själv för att hantera stressen, utan man får bli förbannad och säga såhär kan vi inte ha det, nu får ni lösa det här. Busschaufförer som har osunda arbetsvillkor kan strejka, vad händer då? Det blir kaos i innerstan, så får de igenom sina villkor. Vårdpersonal kan inte gå hem från akuten, vem tar hand om patienterna? Detta används emot oss och vi är för snälla och låter oss bli överkörda för ofta.”
Arbeta under tuffa jourpass och sömnbrist
Ex växlande dag och nattpass för en AT-läkare på akuten.
”Det är jobbiga perioder. Återhämtning och förståelse från människor i sin omgivning, partner, familj och vänner är fundamentalt. Man behöver sömn, återhämtning och när man inte jobbar kan man inte tvingas ha socialt tryck och göra ditten och datten. Det är inte samma jobb att vara revisor som att gå på en akutmottagning på natten. Personligen upplevde jag ofta att folk i ens omgivning inte förstod vad man gick igenom.”
Stressad läkarstudent under tentaperioder
”Var noga med sömn – både för att må bra och lära sig mer. Konsolidering av minnen sker under natten. Vi måste ju inte bara komma ihåg sakerna till tentan, utan vi bör komma ihåg dessa sakerna för livet. Det är därför extra viktigt med sömn ur ett inlärningsperspektiv som läkarstudent. Motion som jag tjatar om jämt är inte bara bra för känslomässig stabilisering men också för inlärning, det förbättrar vårt minne.
Sedan vad är det värsta som kan hända? Jag kuggar tentan. Okej, då får jag väl skriva om den då? Man blir så uppjagad under utbildningen och så stressar folk varandra. Så tycker man att det är katastrof om man inte lyckas, men det är LUGNT. I värsta fall får jag väl skriva om tentan då och får jag gå om en termin så är det väl ingen som dör av det? Efter tenta hade vi ofta tentafria zoner där vi inte jämförde svaren.”
Hälsoångest, hypokondri och katastroftankar
”I min kurs fanns det en som tyckte sig ha varje sjukdom vi gick igenom. Prostatacancer, Parkinson, hepatit C, HIV, rubbet! I motsats hade vi en lärare i ansiktets anatomi, som själv inte insåg att han hade en facialispares. Hypokondri är ett spektrum och vi befinner oss alla på olika ställen på skalan. Är man neurotiskt lagd, har mycket ångest och lätt för att personligen ta in så finns det terapi och hjälp om man har mycket problem.”
Är det olämpligt att arbeta som läkare om man själv mår dåligt, inom ex psykiatrin?
”Jättesvårt att generalisera. Om man mår väldigt dåligt och samtidigt är kognitivt påverkad och okoncentrerad då är det vanskligt. Tidigare egna erfarenheter kan däremot vara berikande, men med det sagt måste man inte haft depressioner själv för att vara en bra psykiatriker. Det är inte konstigare än att man kan vara bra onkolog utan att haft cancer själv.
Om man mår väldigt dåligt har man inte samma förmåga att ta andras perspektiv och då behöver man söka hjälp i första hand.”
Är läkare själva bra på att söka hjälp för psykisk ohälsa, eller är det stigmatiserat?
”Bra fråga, inom min profession upplever jag inte att det är ett problem. Jag tror många psykiatriker ser det mer som ett tecken på mognad och att man har ett känslomässigt djup om att prata om sånt.”
Hur ska jag komma ihåg allt?
”Under AT och ST kommer det finnas folk att fråga! Får du totalt hjärnsläpp? Fråga! Det får jag frågor om hela tiden, det är coolt, det är lugnt, vi är människor. Alla har sådana saker – och då frågar man.
De viktiga sakerna på läkarlinjen återkommer ständigt! Dom kommer man inte att missa. Man behöver inte vara rädd för att minsta lilla fel man gör leder till att någon dör. Det viktiga är att man erkänner att man är mänsklig, inte vet allt och frågar en extra gång. Fortfarande när jag går på psykakuten har jag checklista. Även fast jag gjort sakerna femtioelva gånger kan jag också glömma ibland. Och har jag inte checklistan frågar jag en kollega och det är fine! Vi är inte mer än människor och klockan 04 på morgonen kan vi knappt vårt eget personnummer.”
Jag (Astrid) kan personligen tycka att kursledning och läkarprogrammet borde ha föreläsningar med läkare som ”misslyckats”, missat saker och gjort fel och berättat vad de lärt sig? ”Exakt och det viktigaste är att man känner sig själv och sina egna brister. Att man vet om att man kommer göra fel. Jag kommer missa saker, jag kommer glömma bort saker. Men det jag inte ska göra det är att chansa. Är man osäker? Fråga. Lägg in tanten en extra dag.
”Det absolut farligaste är han som går runt arrogant, för det är oftast en han och tror att han kan allting och inte frågar om hjälp. Det kan jag säga som bakjour, om de inte ringer och frågar om hjälp då blir man rädd. Här är någon som tror att han har koll på allting och tror han är ofelbar. Det är livsfarligt. De som frågar en gång för mycket, det är inget problem. Man kommer aldrig någonsin få skit för att man frågar en gång för mycket och får man det är det en usel bakjour. En bra bakjour välkomnar frågor och blir rädd när någon inte ringer.”
Vad är bästa anledningen till att bli läkare, är det värt besväret?
JA. Det ÄR värt besväret. Det är både världens bästa jobb och världens jobbigaste jobb. Därför att dels får man hjälpa människor och vara där när det verkligen betyder något. Är man dessutom nyfiken på mänsklig natur och förståelsen för hur vi funkar så är läkaryrket oslagbart.
De flesta människor har någon eller några enstaka personer som man kan vara precis sig själv med och visa sig helt utan mask inför. En del går hela sina liv utan någon. Som läkare träffar man hundratals, tusentals personer utan mask. Det kommer in patienter som efter 30 sekunder berättar saker de aldrig berättat för någon under hela livet, och då ser man mänsklig natur precis som den är. Det är så enormt lärorikt och intellektuellt stimulerande. Det är ett privilegium.
Man behöver aldrig fundera på om det man gör är meningsfullt. Jag känner många ekonomer och jurister som ibland funderar över om vad de gör spelar någon roll på det stora hela. De får lön och kan försörja sin familj men utöver det, spelar jobbet någon roll? Den frågan behöver man aldrig ställa sig som läkare. Man räddar ju inte liv varje dag, men man behöver aldrig tveka om ens arbete är meningsfullt.
Om någon kommer in och berättar om hemskheter, exempelvis tankar på att ta sitt liv och mår väldigt dåligt. Då kan man se det på två sätt. Ett sätt är, åh nu ska jag belastas med det här. Det andra sättet är vilket privilegium det är och få vara där på plats när den här personen befinner sig på sin lägsta nivå i livet och detta är bland det viktigaste som händer i dennes liv. Jag är en del av den situationen och förhoppningsvis kan jag bidra till förändring till det bättre. Det är ett jobbigt privilegium och det krävs att man får sin återhämtning och empatin som man behöver i yrket suger energi ur en. Man måste ladda batterierna kontinuerligt. Därför funkar det inte att köra på 70, 80h i veckan. Det kan man göra som jurist. Men det kan man inte göra i längden om man vill vara en bra doktor.
Jag kan bara tala för mig själv men jag skulle aldrig vilja byta jobb. Visst har man haft bitvis fruktansvärt jobbiga perioder på akuten exempelvis. Men efteråt, fan vad jag är glad att jag gjorde det där. “
Jag (Astrid ) berättar att jag som student tvekar ibland om man valt rätt yrke under stressiga perioder och man tänker på vad som ska komma skall. “Jag förstår det men inom läkariet finns det SÅ många olika inriktningar och arbetsuppgifter. Man behöver inte bli narkosläkare om man känner att det är för stressande exempelvis.”
Jag tackar och niger för intervjun. Anders kloka ord kommer jag för evigt ha med mig i huvudet, både under min utbildning och framtida arbetsliv.
Sonden 