Sångboken bjuder in till Cirkus Medicus

Igår samlades novischer och faddrar från Medicinska Föreningen i Kårhusets Gasquesal för höstterminen 2018:s upplaga av Sångboken. Denna traditionsenliga finsittning hålls i början av varje termin och är jämt novischernas första sittning som de får uppleva i sin tid i Lund. Till skillnad från förra terminen kunde Sångboken denna gång hållas på en lördagkväll, vilket betydde att de flesta novischerna hade redan börjat lära in sig de olika visorna som sjungs med jämna mellanrum i studentlivets kretsar. Därför kan skribenten konstatera med säkerhet att stämningen under kvällen var på topp!

Årets tema var ”Cirkus”, vilket betydde att novischgeneralerna klädde ut sig som cirkusdirektörer medan jobbarna i köket klädde ut sig till olika figurer från cirkusvärlden, till exempel clowner, elefanter och leoparder. Introdansen lyckades att lyfta stämningen till taket genom att börha med Fuciks klassiska cirkuslåt, innan uppträdandet svänge till Diamonds are a girl’s best friend från filmen Moulin Rouge. Britney Spears låt ”Circus” överraskade novischerna, men nollelåten var säkerligen uppträdandet som väckte flest leenden. Maten var något bättre än tidigare sångböcker: till förrätt serverades popcorn och chips; till huvudrätt serverades det en (något stark) vegetarisk Chili con carne, och till efterrätt bjöds det på kladdkaka. Novischgeneral Anton Håkansson var kvällens toastmaster och organiserade eventet tillsammans med hans kollegor Emilie, Sofia, Ludwig, Ebba och Fabian. Pubmästeriet bemannade baren och bestod ikväll av Rebecka Carlberg, Elin Björnberg, Frida Lindström och Camilla Lindgren.

Maten lagades av ett gäng tappra jobbare som bestod mestadels av läkarstudenter från Termin 3. Bland gästerna fanns över 200 faddrar, befäl och novischer, men även några hedersgäster med ballettkläder i form av Elizabeth Spaak och Melker Larsson (gamla sexmästare), Ella Nygren (sittande sexmästare), Freja Franzén (gammal novischförman), Felicia Lidström (gammal novischförman och nollningsgeneral) och Gustav Rääf (gammal novischförman). Förra terminens nollningsgeneral Alexander Andersson var också där. Styrelsens sju medlemmar satt som vanligt längst fram, och gav ett sensuellt framträdande med burlesque-tema. Sittningen varade mellan klockan 17:00 och 21:30, innan hela gänget (inklusive jobbare och styrelse) drog till Östgöta Nations klubb Sunset. Novischernas reaktion till kvällen var överlägset positiv, och de olika sketcherna samt sångerna som sjöngs ut Sångboken uppskattades högt.

Nedan presenteras några bilder från kvällen. Medverkande fotografer var Emelie Andersson och Gustav Christensson. Vi ger ett extra tack till Felicia Feurstein för att ha lånat hennes kamera åt oss!

 

Annonser

Utbildningsråden bjuds in till Novischperioden

På fredagskvällen så introducerade Medicinska Föreningens novischgeneraler ett helt nytt event till novischperioden: Amazing Race. Om detta är eller inte är en skämt på gospellåten Amazing Grace kan man lätt undra, men syftet var i alla fall att skicka novischerna på en uppdragsjakt runt om i Lund för att bekanta sig lite bättre med de olika figurerna man kan stöta på i Medicinska Föreningen. Bland annat fanns Biomedicinska Utbildningsrådet (BUR) och Medicinska Utbildningsådet (MUR) inbjuda, och fick chansen att visa upp sig framför de nya novischerna på ett roligt sätt. Medicinska Utbildningsrådet frågade till exempel novischerna att bilda en ”mur” som de skulle sedan hoppa över så många gånger som möjligt. Trots att flera novischer hade svårt att förstå syftet med MUR och BUR så uppskattade råden inbjudan. ”Vi fick en bra chans att visa att MUR faktiskt finns,” berättar Gustav Christensson, styrelseledamot i MUR. Kvällen avslutades med ett besök på Hallands Nation, där klubb Tomorrowlund hade sin första premiär för säsongen. Imorgon vankas Sångboken, den stora sittningen där de nya novischerna får äntligen bekanta sig med de härliga låtarna som kan höras runtom Lunds gator under studieåret. Givetvis kommer Sonden att rapportera även därifrån!

Novischperioden HT18: Medicinska Föreningen utmanar Juridiska Föreningen

Stämningen var på topp i Stadsparken idag när Medicinska Föreningens novischer från läkarprogrammet, audionomprogrammet, biomedicinprogrammet och logopedprogrammet deltog i en stor brännbollsturnering för att se vilken novischgrupp skulle visa vara bäst. Arrangemanget ordnades av Kulturutskottet (KULU), ett av Medicinska Föreningens sociala utskott som nyss kommit tillbaka efter ett år i dvala. Freja Franzén och Emilia Blomberg ansvarade för att organisera evenemanget, och på plats fanns även Novischgeneraler Fabian Rosén, Anton Håkansson och Emelie Andersson. De sex lagen spelade mot varandra i stadsparkens kvällsljus, där extrapoäng gavs varje gång innelaget slog kullerbyttor, fram till att ett oväntat besök dök upp. Det visade sig vara Juridiska Föreningens Novischförmän Gabbi Meskenaite och Clara Olsson, som hade spelat brännboll med deras idrotsutskott, som kom för att utmana våra lag. De två kårerna spelade emot varandra och hade det roligt, även om det blev oklart vem som egentligen vann slutspelet. Trots att det rådde en viss rivalitet mellan de två kårerna (som sjöng deras novischlåtar för varandra) så avslutades kvällen vänligt, och Medicinska Föreningens novischer fick beröm för deras framträdande av årets Novischlåt ”Could be love” (Deepend ft. Joe Killington) i stadsparken. Imorgon fortsätter Medicinska Föreningens Novischperiod med en pubrunda, som kommer att avslutas på Göteborgs Nations Onsdagsklubb (den första av sitt slag för terminen).

Nedanför visar vi några bilder från kvällens event!

Har du vad som krävs för att vara en brunchmästare?

Släpa 10 matkassar till Locus, vakna upp klockan 5 på en söndagsmorgon, hantera vilda (eller bakfulla) jobbare… Har du vad som krävs för att bli nästa brunchmästare? Kårtidningen Sonden har träffat brunchmästare Louise Nilsson och Gabrielė Lileikytė, hjältarna bakom den anrika Great Gatsby brunchen, för att se om de har några matlagningstips…

Hej Gabrielė och Louise, ett stort tack för att ni kunde komma. Skulle ni vilja börja med att berätta lite mer om er själva, för alla som inte känner igen er?

Gabrielė hugger tag i frågan direkt: ”Jag heter Gabrielė och jag är 20 år gammal. Just nu så kommer jag från Göteborg, men min familj är egentligen från Litauen, och vi flyttade hit för fyra år sen. Jag går på Termin 2, Läkarprogrammet, och det är väldigt spännande!”

Ordet går vidare till Louise: ”Jag kommer från Norra Västergötland, fyller 24, går fjärde terminen på Biomedicinprogrammet. Är sjukt intresserad av läkemedelsindustrin så vi får se vad det blir!”

Varför bestämde ni för att bli brunchmästare?

Gabrielė rotar bland sitt förflutna efter ett svar: ”Jag var den som sökte sist, så det kanske finns kvar i mitt minne. Jag såg att det var några poster öppna inom MF, och jag ville gärna engagera mig inom något. Jag ville jobba med mat och socialisera med folk, och då tänkte jag, Brunch, Ärtan eller andra evenemang? Jag älskar ju Brunch: jag vill inte slösa bort mina torsdagar men kan ge bort mina söndagar, för det är så mysigt ändå att laga mat tillsammans på en söndagsmorgon… Det här är något för mig!”

”Jag känner lite liknande”, fortsätter Louise. ”Det är jättekul att vara aktiv inom MF, och vem älskar inte Brunch? Att det är på söndagar gör det ju också väldigt flexibelt, med tanke på att vi är fyra.” Det finns ju även Emelie Andersson och David Loum Skantz, de andra två brunchmästarna. ”Vi är ju fyra som hjälps åt, och det funkar jättebra!” Gabrielė lägger till några välvalda ord: ”De som engagerar sig inom brunchen är jättehärliga människor, som man kan prata med när man är lite trött på söndagar.” ”Mysigaste utskottet i hela MF,” tillsätter Louise!

Var får ni alla recept ifrån?

”Det är mest fantasy”, hävdar Gabrielė, ”för vi tänker hur vi kan knyta ihop maten till temat.” ”Har man något tema kan man alltid ta ett vanligt recept och göra om det,” berättar Louise. ”När vi hade Harry Potter tema i höstas så hade vi en broccolipaj som vi döpte om till Mandrake pie. Man kan ju göra om vanliga rätter till temarätter, fast om temat är ett land, som under franska brunchen, så är det enklare. Men givetvis skiftar vi mellan ett årtionde, länder och TV-serier.”

Vilka steg ingår i planeringen av en brunch?

Louise: ”Vi kör ju oftast bruncherna två och två, så man jobbar alltid tillsammans med nån, och i det paret får man bestämma mycket: man får bestämma hela menyn, man får bestämma vilka dekorationer man vill ha, och lite tidigare i planeringen får man sätta teman själv. Vi har ju fria tyglar.”

”I början av veckan spånar man vilka recept man vill ha, släpper evenemanget på Facebook och taggar igång folk. Sen räknar vi om receptet för att det ska räcka till alla som anmält sig till brunchen. På lördag så måste vi handla: vi kör två kundvagnar till Willy:s, fyller upp dem till bredden, springer omkring och ser till så att man hittar allting, och sen tar vi en taxi till Locus. Sen kör vi på söndag!”

Gabrielė fortsätter: ”Vi har blivit så strukturerade i jämförelse med de tidigare bruncherna, för nu har vi så bra kommunikation… När David och jag kom in så var allt där för oss, på en silver plate!” ”Vi har vårstädat brunchen,” erkänner Louise. ”Vi har mallar för allting, så det är lätt som en plätt!”

Hur dags vaknar ni på en söndagsmorgon?

”Vi har en person som kommer in på morgonen, och en som kommer in lite senare på förmiddagen,” berättar Louise. ”Jobbar man varannan brunch i och med att vi är fyra, så vaknar man tidigt vart fjärde brunch. Den som börjar tidigt börjar sex, så jag vaknar 5:30. Men så fort jag sätter mig på cykeln känner jag mig bättre.” ”Den första timmen är svår,” säger Gabrielė, ”men sen kommer första arbetsgruppen så kan man äta frukost tillsammans. Då har vi extra hjälp!” Louise tillägger: ”Morgonpasset är tuffare fast mysigare, samtidigt som eftermiddagspasset är lugnare, men då får man städa… Man borde testa att jobba båda någon gång.”

Har ni några sista ord som ni skulle vilja säga till era fans?

”Har någon en asgrym brunchidé så får man jättegärna höra ifrån sig. Oavsett om det gäller ett tema, eller en specifik maträtt så får man jättegärna dela den med oss! Vi testar ju oss fram, och sen är vi alla studenter, men man kan lära sig så mycket

Mellan kuber och rävar: Toddyspexarna ger Picasso!

20180322_213324.jpg

Det är en lagom varm vårkväll i Lundagård, fast fortfarande syns inga tecken på grönska i träden. Men i Stora Salen på AF-Borgen är tempot på max, då Toddyspexarna går genom deras sista genrep innan premiären för terminens spex Picasso! I baren står godis och väntar på ivriga besökare, på balkongen sitter tekniker och lyser med strålkastarna och på scenen går första aktens dans i full rulle. I luften känns en klar självsäkerhet men också en stor längtan att äntligen få berätta om den spanske konstnärens resa mot framgång, karriär och… kuber.

Detta är tredje gången som Toddyspexarna sätter upp Picasso, som framfördes för första gången i 1996 och som kom tillbaka redan efter sex år, i 2002. Spexet tar oss tillbaka till någonstans mellan 1909 och 1938 (Sondens redaktörer kunde inte riktigt fastställa när handlingen äger rum!) där vår huvudperson, en ung visionär från Málaga med passion för blåa färger, drömmer om att bryta genom till internationell berömmelse. Allt förändras för vår unge Pablo när han får lite professionella karriärtips levererad till sin hemadress, och därefter blir det en spännande resa där han får möta konstsamlare från New York, animalrealister från Paris (?), tavlor från Renässansen och mycket mera. Men kommer Pablo att lyckas imponera med sin unika stil, eller kommer det bli ”pennalism” för resten av hans liv?

Med melodier från Frank Sinatra, Giuseppe Verdi och A-ha lyfter stämningen ända till Stora Salens tak, och det finns inte ett enda hörn i hela borgen som kan undgå studenternas brinnande talang. Koreografin är klockren, orkestern häller färg i spänningen och dekoren, sminket och kostymerna är så vackra att de skulle passa på självaste Louvre. Manuset ger oss ordvitsar i första akten som går över till övergripande humor i de senare delarna av spexet, och (som tur) finns det få interna läkarskämt. Sexet och tekniken arbetar flitigt bakom scenerna, och PR-teamet håller deras skinande häften nära om hjärtat. Bland den allra första publiken finner vi Gumborna som peppar inför Toddydagen, men också ett antal nyfikna vuxna som undrar vad i hela friden pågår i AF-borgen.

Toddyspexet Picasso är resultatet av en resa som pågått i flera månader, av ett samarbete mellan flera individer men också av en glöd som enat alla studenter. Väl efter föreställningen träffar vi Ludwig von Vultée som spelar trumpeten i orkestern: när vi frågar om det bästa med Toddyspexet svarar han ”såklart gemenskapen”, och ler. När vi lämnar borgen hör man fortfarande glada skratt och applåder från insidan, medan ljusen lyser vidare ut över Lundagård. Den Stora Toddydagen närmar sig, men alla Toddyspexare vet att det är resan som är självaste målet – och visst har de nått sitt mål.

Picasso sa en gång att ”Varje barn föds som en artist. Problemet är att förbli en artist när man blir stor.” Men detta problem behöver inte Toddyspexarna oroa sig för: de har inte bara lyckats bli artister, utan de har blivit stora artister!