Partus VT22

Novischperioden är över. Kvar finns bara de leriga cykelhjulspåren i Tunaparken och blafforna av skumgodis på nationsgolven runtom i Lund. Novischerna har käkat sig spyfärdiga på falafel och bitit sönder sångböcker och gjort allt det där andra som hör studentlivet till. Men nu är det sluttuggat. Efter två veckor av pissvåta poängjakter och bortglömda inlämningar sprang de genom en tygvagina omgiven av facklor och så … Fortsätt läsa Partus VT22

Den här månaden i medicinarvärlden…

Någon stoppade in ett grishjärta i en människa och människan överlevde. Det kan knappast vara det Gud hade tänkt sig när han satte oss och våra fyrbenta undersåtar på jorden. Han ville ju inte ens att vi skulle käka dom. På sin höjd kanske krydda grödorna med deras avföring. Nu syr vi in dom i kroppen. Han knäckte ett revben från Adam och byggde tvåsamheten. … Fortsätt läsa Den här månaden i medicinarvärlden…

Tentaperioden

Jag gör en ex-tenta och grips av impulsen att skalla en betongvägg. Vad fan är det här? Hade jag ersatt alla jävla kinaser och obegripliga aktiveringsvägar för komplementsystemet med franska verb hade jag kunnat läsa på Sorbonne vid det här laget. Istället sitter jag här och begriper absolut ingenting. Kan någon förklara? Kan någon trösta mig? Ångesten sitter precis mellan bröstbenet och hjärtat. Vad det … Fortsätt läsa Tentaperioden

bal på borgen

Vad är väl en bal på borgen? De som var där kommer knappast ihåg. De som stannade hemma har bara hört viskningarna. Fear not! Här får ni uppleva det igen, alternativt läsa och sörja (eller glädjas över) att ni missade det. Sonden grävde fram guldspaden ur förrådet och dammade av sina bästa wallraffar-frackar för att ta sig en titt inför AF-borgens murar.  Baldagen som marskalk … Fortsätt läsa bal på borgen

Jag är bakfull

Fulla jag är en odåga. Fast det förstår man ju aldrig förrän efteråt, förstås. I den soliga söndagsmorgonens avgrundsdjupa ångestgrop sitter man med pannan i handflatorna och låter det slå en, ett minnesfragment i taget. Någon särskilt jobbig del rullar på insidan ögonlocken om och om igen. Som hjärnan vore en upphakad projektor. ”Håller han aldrig käften”, grinar jag för mig själv, åt mig själv. … Fortsätt läsa Jag är bakfull